Alkemi som symbolisk riktning

0

De alkemiska symbolerna ger oss olika insikter om den möjliga förvandlingen av det mänskliga landskapet, såväl det interna som det externa. Den alkemiska vetenskapen och dess underliggande filosofi om inre förvandling öppnar upp ett brett spektrum av kraft. Att förstå den symboliska innebörden av alkemin är det första steget mot att få tillgång till den kraften. Man har kunnat spåra alkemin hela vägen tillbaka till det antika Egypten. Vetenskapen tros komma från det arabiska ordet “al kimiya”, vilket betyder “det svarta landets magiska hantverk”.

Inom alkemins värld är tecknen kantade med djupare innebörd. Många av dessa används för att definiera såväl elementen som själens tillstånd. Inom denna vetenskap har man använt sig av djurtecken och planetsymboler för att definiera elementen. Inom alkemin finns även symboler för de olika grundämnen, samt diverse andra symboler med olika innebörd. Några exempel på de senare är symbolerna för solen, månen, eld, kuben och andra andliga symboler.

Det som genomsyrar de alkemiska symbolerna är dels tradition och ritualer men också en stor tro på människans potential. Det övergripande temat för de alkemiska symbolerna är nämligen enhetlighet och sambandet mellan den mänskliga naturen och naturen på den jord vi vandrar, samt den kosmiska naturen. Alkemin förbinder helt enkelt mänskligheten till elementen jord, eld, vatten och luft samt den yttre rymden. Denna symbolik används för att förstå vilka vi är och vilken betydelse vår miljö har.

Här kommer vi förklara några av de vanliga symbolerna inom alkemin, nämligen djursymbolerna, och vilken innebörd de har.

Djursymboler

Räven är en djursymbol som använder livets elixir. De tros också kunna förvandla sig till mänsklig skepnad på natten och besöka äldre människor för att låta dem läppja det mystiska elixiret, vilket förlänger livet och främjar hälsan.

Fågelarten ibis ses som ett förebud för månens funktioner, tidens cykler, rörelse och mått. Stor vikt lades vid månen, och ibisen skulle avbildas som en framgångsrik transmutation.

Lejonet var betydelsefullt inom alkemin och representerade guld eller solen. Tack vare dess styrka och mod såg man lejonet som den ultimata beskyddaren av de alkemiska hemligheterna.

Strutsen hade enligt alkemin en mage som kunde smälta vad som helst. Därför var just “struts” namnet på de syror som användes för att förvandla guld och silver till sina filosofiska motsvarigheter.

Påfågeln representerar ära, kunglighet, odödlighet och omutlighet. Det var det djur som ansågs ha de flesta av de åtråvärda mänskliga karaktärsdragen. Påfågeln är därför en symbol för integritet samt den skönhet som kan uppnås genom strävan att förbättra sig själv.

Fenixen är en fågel som stiger ur lågorna och representerar livet och döden. Fågel fenix är flitigt använt inom alkemin, där den representerar den renande och förvandlande elden, grundämnet svavel och färgen röd.

Tre korpar, eller snarare korpkungar, associerades med fågelns krafter: död och förfall. Korpen hyllades också för sin förmåga att bryta ner allt som kom i dess väg.

Ouroboros, eller den omättlige ormen, representerar det alkemiska arbetets cykel. Ormen sväljer sin egen svans, vilket är en symbol för cykler, evighet och de oskiljaktiga processer som förekommer inom utövande av alkemin.

Dela.

Om skribenten

Lämna en tanke