C. G. Jung och alkemi

0

Carl Gustav Jung, även känd som C. G. Jung, var en schweizisk psykiater som under en längre tid bedrev ett samarbete med den välkände österrikiske psykoanalytikern Sigmund Freud. Anledningen till att dessa bägge herrar samarbetade var att de delade intresset för det omedvetna.

År 1912 kritiserade dock Jung en av Freuds teorier offentligt i samband med en föreläsningsturné i USA. Detta ledde till att de under det nästkommande året gick skilda vägar, varpå C. G. Jung började utveckla sin egna psykoanalytiska teori. Denna präglas i mångt och mycket av skillnaderna mellan hans teorier och Freuds.

C. G. Jung intresserar sig för alkemi

Senare i karriären, från 1940-talet och framåt, fokuserade Jung istället på alkemi. 1944 publicerade han boken Psykologi och alkemi. I denna analyserade han de alkemiska symbolerna och kom fram till slutsatsen att det finns ett direkt samband mellan dessa och den psykoanalytiska processen. Han menade att den alkemiska processen var förvandlingen av den orena själen (bly) till den fulländade själen (guld).

Vid den tidpunkt då Jung publicerade sin bok i slutet av andra världskriget, beskrev de flesta referensböcker alkemin som inget mindre än något bedrägligt och en ineffektiv förlaga till den moderna kemin. Idag, långt efter hans bortgång, har alkemin dock på nytt blivit ett respekterat ämne som såväl allmänheten som akademiker intresserar sig för.

1963 dök sedan Mysterium Coniunctionis upp i C. G. Jungs samlade verk. Detta var hans sista bok och den fokuserade på arketypen med samma namn som boken, känd som det heliga äktenskapet mellan solen och månen. Jung menade att alkemisternas olika stadier – svärtningen, blekningen, rodnaden och gulnaden – kunde tolkas som en symbol för personlig utveckling, eller individuation som han gärna kallade det.

Utan C. G. Jungs betydande insats skulle förmodligen mycket av den moderna forskningen falla pladask. Och att diskutera alkemi i vår moderna tid utan att nämna Jung kan liknas vid att diskutera det gyllene snittet utan att nämna Pythagoras och Euklides.

Jungs intresse för alkemin började som en dröm

Faktum är att C. G. Jungs intresse för alkemi börjar från två ändar. Den ena är behovet av att finna en historisk parallell till hans egna upptäckter inom det omedvetna. Den andra har att göra med ett antal drömmar som har knuffat honom i denna riktning, vilket Jung också nämner i sin självbiografi Mitt liv: minnen, drömmar, tankar. Där beskriver han det hela på följande vis:

“Innan jag upptäckte alkemin hade jag en serie drömmar som berörde samma tema. Bredvid mitt hus stod ett annat, det vill säga ännu en vinge av annexet, vilket jag fann märkligt. Varje gång undrade jag i min dröm varför jag inte kände till detta hus, även om det uppenbarligen alltid hade varit där. Denna märkliga del av huset avslöjade slutligen sin betydelse: Den okända vingen av huset var en del av min personlighet, en del av mig själv…”

Jung beskriver här det undermedvetna som till slut avslöjar sig självt som ett intresse för fördjupade studier inom den medeltida alkemin.

Dela.

Om skribenten

Lämna en tanke