Vår fornnordiska tro växte fram genom att människor under 700-talet blev allt mer kristna och kyrkor och kloster växte fram över hela Västeuropa. I Norden levde dock vikingarna eftersom vikingatiden inleddes under denna tid. Vikingarna och nordborna hade dock en annan religion som kallas för asatro eftersom gudarna var asar. Inom denna fornnordiska religion framträder välbekanta namn som Oden, Tor och Frej som säkert många av oss känner till. Asatron kom att dominera de germanska folken i norra Europa innan kristendomen kom och tog över som den ledande religionen.

Den fornnordiska mytologin

Bland annat grekisk och romersk mytologi har kommit att influera den fornnordiska religionen, som baseras på en värld som kallas för Midgård. I Midgård fanns Asgård som betraktades som gudarnas hemvist. Både människornas och gudarnas värld var det som utgjorde världsalltet som omgärdades av en mur. Muren var byggd av gudarna och var tänkt att skydda de som var på ena sidan, då den andra sidan bestod av vildmark. Där bodde jättar och andra väsen och området kallas för Utgård.

Man brukar säga att Utgård ses som det onda som människorna på vikingatiden fick uthärda och de sökte ofta hjälp från gudarna som de antog kunde hjälpa dem, vilket också stämde. Gudarna kämpade mot de monster som befann sig i Utgård och var alltid på vakt så att de inte skulle störa varken gudarna eller människorna som levde i Midgård. De jättar som levde i Utgård var inte bara stora och starka, utan hade även en stor visdom. Det var främst Tor som fick slåss mot monstren för att skydda världen.

Jorden var omgiven av det stora världshavet där Midgårdsormen och andra monster levede. Även livsträdet Yggdrasil omgav hela jorden. Man trodde vidare att en häst vid namn Skinfaxe drog solen över himlen (vilket var dagen) medan hästen Rimfaxe drog månen. På morgonen fanns det dagg som man trodde var hästens dregel som föll ner över jorden.

Gudarna i den fornnordiska tron

Gudarna bestod av två grupper, nämligen asar och vaner. Den exakta skillnaden mellan dessa gudomliga grupperingar har inte gått att fastställa, men vanerna sågs ofta som fruktbarhetsgudar. Nedan följer beskrivningar av några av de mest kända gudarna:

• Oden – han var den främste guden. Han härskade även över de andra asagudarna. Förutom att vara vis, så var han även stridens, magins och skaldekonstens gud. Oden hade en häst, Sleipner, och två korpar vid namn Hugin och Munin som hjälpte honom att hålla koll på vad som hände i världen. Oden levde i Valhall som ses vara paradiset för fallna stora krigare.
• Tor – Tor var krigets och åskans gud och ses ofta som beskyddaren för Midgård. Tor var otroligt stark och hade även en stridshammare till hjälp i krigen. Hammaren hette Mjölner och betyder krossaren och sågs redan på vikingatiden som en viktig symbol då den skyddar mot ondska.
• Freja – Freja var fruktbarhetens gudinna. Freja tillhörde vanerna och hade en stor betydelse för människorna i Midgård eftersom dåtidens samhälle byggdes kring jordbruk med sådd, skörd och fortplantning. Liksom Oden, tog Freja emot krigare som dött i strid och en del av dem kom till hennes boning i Asgård.