Gnosticism

0

Ordet gnosticism härrör från det gammalgrekiska ordet γνωστικός, gnostikos, som betyder att besitta eller inneha kunskap. Gnosticism är ett begrepp eller ett samlingsnamn för flera olika religiösa idéer eller läror.

Gnosticismens ursprung

Man är fortfarande inte riktigt säker på när och hur gnosticismen uppstod men dessa religiösa läror fanns i det judisk-kristna området kring Medelhavet och Mellanöstern omkring år 0-200. I det stora grekiska riket kom både kulturer och religioner från både öst och väst att blandas med varandra. Gnosticismen har därför inslag av allt från grekisk filosofi till persisk, indisk oh egyptisk religion. Kristna ansåg dock att Simon Magus var gnosticismens grundare.

En person som var en tidig profil inom gnosticismen var Menander som levde i Samarien och Syrien på 80-talet. En annan man som var känd inom religionen var Satornilos som levde också i Syrien på 120-talet, och var antagligen influerad av Menander. Andra kända personer inom gnosticismen var Valentinus och Marcion, som både levde i Rom på 100-talet och var grundare till olika gnostiska samfund.

Gnosticism är alltså ingen egen religion utan gnosticism som religionshistoriskt begrepp myntades först på 1800-talet. De som var anhängare till gnosticism kallade inte heller det för gnosticism. Valentinus kallade religionen för kristendom och Marcellina och Satornilos kallade den för gnosis som betyder kunskap eller insikt.

Olika läror inom gnosticismen

Eftersom gnosticismen är olika läror och idéer, kan det därmed se väldigt olika ut. Vissa saker är dock gemensamma, bland annat att man har en världsbild som skiljer Gud åt. Det finns dels den osynliga eviga anden som är det högsta väsendet, och dels demidurgen som är skaparen. Dessa två gör man skillnad på. På 100-talet fanns det inriktningar som hade antingen en mer monistisk syn, medan andra hade en dualistisk syn. På 200-300-talet var främst den persiska gnosticismen stark, och i den fanns den dualistiska världsbilden. De ansåg att en människas själ är fångad i kroppen och att den materiella världen är något ont. Inom den dualistiska världsbilden ansåg man att det goda står mot det onda och att andligheten står mot materialismen. Dessa sidor strider mot varandra om vem som ska bestämma i vår tillvaro.

Den kristna inriktningen i gnosticismen menade att vissa specifika människor kan söka och också finna det inre ljuset. En del ansåg att denna förmåga berodde på en gudomlig predestination och att majoriteten av hela mänskligheten var förutbestämda att hamna i helvetet. Andra gnostiker hade en mer positiv syn på människans utveckling och vilja.

Många gnostiker ansåg att en människa består av tre olika delar: kroppen, själen och anden. Av dessa var der endast anden som ansågs vara gudomlig och var en slags gudagnista i människan. Denna gnista hörde hemma i ljusets rike och därför måste anden i människan befrias från både kroppen och det materiella i världen, och kan då bli frälst. Denna gudsgnista kunde endast befrias och ge frälsning genom gnosis, vilket innebar en kunskap som ger människan ett medvetande och en förståelse för gnistan. Då kan människan befria sig och återvända till ljusets rike.

Dela.

Om skribenten

Lämna en tanke