Jordstrålning

0

Jordstrålning är ett samlingsbegrepp för de energier som går att studera med hjälp av till exempel en slagruta. Jordstrålning är en icke-elektromagnetisk strålning som finns över hela vårt jordklot. Man tror att begreppet kom till på 1930-talet i Tyskland, och läran om jordstrålning är främst utbredd där och i Skandinavien.

Jordstrålning kan också ha med äldre folktro att göra. I vissa folkliga föreställningar och berättelser förekommer till exempel underjordiska stråk där djur kunde bli sjuk om de passerade. Inom den kinesiska folktron förekommer också idéer om jordstrålning. Där handlar det om draklinjer av speciella kraftströmmar, så kallade qiströmmar.

Energilinjer

Man anser att strålningen är starkare längs olika linjer över jorden. Dessa linjer bildar nämligen rutmönster eller nätverk över jordytan där strålningen ska ha en högre koncentration. Dessa mönster har bland annat upptäckts av två tyska läkare vid namn Manfred Curry och Ernst Hartmann som publicerades på 1950- och 60-talen. Linjerna, Currylinjerna och Hartmannlinjerna, är numera mycket välkända och läran om dem spreds över hela Europa.

Hälsa

Man anser att jordstrålning kan påverka inte bara människor, utan även djur och natur. Curry kopplade energilinjerna till förekomsten av cancer. Vissa menar dock att viss strålning är välgörande. Det som är bra för en viss människa eller djur, behöver inte vara bra för någon annan och tvärtom. Även den tid som man utsätts för strålning har en inverkan på hälsotillståndet.

Upptäck jordstrålning med hjälp av slagruta

Slagruta är ett sorts verktyg som kan upptäcka jordstrålning. Slagruta kan också innebära pekare och pendel för att nämna några. Man kan dessutom mäta utan något instrument alls, till exempel inom kinesiologin finns en metod som man kan lära sig. Namnet slagruta kommer från tyskans rutenschläger som betyder slagruteman. Ordet rute betyder i sig kvist. Under medeltiden användes en slagruta till att finna metaller och vatten.

Oftast används dock en slagruta. Tidigare gjordes slagrutan av en kvist av till exempel hassel. Kvisten bör vara spänstig och ha en Y-liknande form. Nuförtiden används dock en pekare som består av en metalltråd i form av ett L. Man håller i den kortare delen och den andra delen ska vara vågrät. Man kan också sätta på ett handtag som man håller i för att pekaren ska kunna röra sig på ett lättare vis. Man håller även pekare i varsin hand. När slagrutemannen uppfattar att man finner det man letar efter på ett undermedvetet plan, rör sig pekarna antingen utåt, inåt eller visar riktningen. Man behöver gå långsamt eftersom kroppen ska känna av det som ska mätas. Man behöver också ha en inställning på det man vill finna och vara koncentrerad på detta.

Vad mäter man?

I de flesta fall letar man efter jordstrålning, auror eller vattenådror. Pekarna kan dock användas till så mycket mer eftersom man anser att det mesta som finns på jorden har energier omkring sig. Pekarna mäter dessa energier och kan på så sätt mäta många olika saker. Man kan till exempel använda en pekare för att hitta naturväsen eller spöken och för att pendla vitaminer som är bra eller dåliga. Som nybörjare behöver man öva mycket för att de utslag man får ska vara rättvisa.

Dela.

Om skribenten

Lämna en tanke