Karma är något av ett modeord som ofta används inom New Age, men som inte sällan missförstås. 

Karma är ett begrepp som fokuserar på vilka händelsekedjor vi själva sätter igång. Jag kan tycka att det ibland går överstyr då många är mer fokuserade på hur och när andra som i deras ögon gjort fel ska straffas eller få tillbaka, och om de inte får synliga bevis ganska snart så är karmalagen värdelöst. Tyvärr så arbetar karmalagen inte alltid varken fort eller inför våra ögon.

Vad man kanske själv då har missat är att titta närmare på sig själv, sin del i det hela, och vad man bidragit med så att situationen har kommit till den punkten för en själv. Andliga principer har vi inte för att förändra andra, vi har dem för att få vägledning längst vår egen snåriga livsväg. Så fokuserar vi mer på andras väg än vår egen så missar vi poängen som handlar om den egna växten. För om vi inte hela tiden har vår egen karma i fokus så vet vi inte själva vad vi skapar och är grund till. Så vår vilja till att andra ska straffas gynnar oss inte i vår egen strävan till att höja oss och få en bättre utgångspunkt.

Innan man sätter sig till döms över karmalagen så bör man studera den, och de andliga principer som kommer med dem, och något av de andliga systemen som har den som grund. Nu pratar jag inte om nyandligheten som många gånger använder den lite som man behagar. Vilket inte är ett problem så länge man inte verkligen vill förstå dess krafter på djupet. Innan man använder den som ett rättesnöre i sin egen andlighet så behöver man lära sig att förstå den, vi kan inte använda karmalagen frikopplat från dess verkliga betydelse där den uppkommit genom tusentals år av studier och insikter. Vi måste komma ihåg att sammankoppla vårt mikro kosmos med makro kosmos utanför oss. Allt vi inom det andliga verkligen vill förstå måste vi ge vår tid och energi. Det krävs både studier och reflektion för att nå insikt.

Vad betyder då egentligen karma? Faktum är att ordspråk som “Som man bäddar får man ligga” och liknande beskriver begreppet ganska väl. Karma är ett uråldrigt koncept som på sanskrit betyder “ord” eller “handling”.

Karma – lagen om handling och konsekvens

Karmas lag är en lag om orsak och verkan som bestämmer hur individen ska återfödas i nästa liv – högre upp eller längre ned i den sociala hierarkin. Det gäller därför att samla på sig så mycket positiv karma som möjligt i livet genom att följa de förutbestämda levnadsreglerna i samhället. Följs inte normer, regler och lagar får man istället negativ karma och återföds längre ned i den sociala hierarkin. Det hinduiska kastväsendet (se nedan) har i alla tider legitimerats av dessa idéer.

Det som karmalagen lär oss är att alla våra tankar, handlingar och ord påbörjar en kedja av orsaker och verkan, och att vi personligen kommer att uppleva effekterna av allt vi orsakar. Vi kanske inte upplever effekten (återvändande karma) direkt, och kanske inte heller under denna livstid, men man bör ändå räkna med att förr eller senare få uppleva denna verkan. Det är en kosmisk lag, vilket innebär att den gäller alla, överallt, hela tiden.

Denna lag existerar helt och hållet för vårt eget bästa. Den låter oss utveckla vår själ. Som du säkert känner till, kan de saker vi tänker, säger och gör vara antingen positiva eller negativa. På samma sätt kan karma vara positiv såväl som negativ. Karma ger oss tillbaka energin från alla de snälla och kärleksfulla tankar och gärningar vi skickar ut i världen. Den är samtidigt vår allra bästa lärare, eftersom den håller oss ansvariga för våra handlingar och låter oss lära från våra misstag.

Karma, energi och religion

Vissa personer menar att man kan ha “god karma” eller “dålig karma”. Vi bör dock vara försiktiga med denna typ av märkningar, eftersom de uppmuntrar oss att bedöma situationer (våra egna eller andras), när vi inte har all information som ligger till grund för dessa. Vi vet inte ur ett själsligt perspektiv vad som sker.

Det är viktigt att känna till att inte allt som händer oss orsakas av denna kosmiska lag. Vi kan själva skapa ny negativ energi, genom vår fria vilja, och oskyldiga människor kan skadas av detta. Vissa själar gör även uppoffringar i den himmelska världen å sina älskades vägnar. Du vet därför aldrig när någons motgångar i livet faktiskt är en kärleksfull uppoffring, kanske till och med för dig.

Generellt sett tror vi att läror som denna endast hör hemma i österländska religioner, men faktum är att det även står att läsa om detta samt återfödelse i bibeln. Där förklarar Paulus detta genom att berätta att “varje människa ska bära sin egen börda”, “den sådd man sår, ska han även skörda” och “varje människa ska få sin egen belöning utifrån sitt eget arbete”.