Keltisk mytologi

0

Man brukar anse att den keltiska mytologin är inte en enda, utan snarare flera mytologier som är relaterade till varandra. Vissa anser att man kan dela in den keltiska mytologin i tre olika underkategorier: goideliska, brittiska kelter samt kontinentala kelter. Irländska och walesiska sagor har under tiden smält samman, där även myter från till exempel Skottland, Isle of Man och Cornwall ingick.

Kelterna

Man brukar anse att kelterna är ett av de äldsta folken i Europa. Kelterna fanns och till och med dominerade den europeiska kontinenten, åtminstone innan Rom grundades. Kelterna kallades av romarna för galler. Kelterna är dock inte en enda grupp utan bestod av flera olika slags stammar som var utspridda på många olika platser, allt från Gallien i Frankrike till Galatien i Turkiet.

Tyvärr finns inte så mycket arkeologiska spår kvar från kelterna och deras tid på jorden. Det beror bland annat på att de byggde sina hus av trä. Eftersom skrifter saknas från den tiden finns inte heller så mycket information nedtecknad. Det finns vissa sagor som nedtecknades senare, till exempel Lebor Gabala som skrevs av irländska munkar på 1100-talet och som innehåller vissa av de äldsta myterna. Annan information som härrör kelterna, finns att få från andra folk som kom i kontakt med dem.

Det man vet är åtminstone att kelterna var ett krigiskt folk och var fruktade av andra folk. En keltisk sed var att de halshögg de människor som de besegrat då de trodde att själen fanns i huvudet som då blev offer till kelternas gudar. Man tror också att kelterna hade en stark tro på livet efter döden, vilket gjorde att de ansågs vara vilda på slagfältet och slogs till och med nakna (förutom vapen och sköld).

Kelternas religion upphörde omkring år 400 då de istället anslöt sig till kristendomen.

Gudar och gudinnor

Kelterna fäste stor vikt vid sina gudar och gudinnor. Det finns många av dem, och cirka 300 av dem har påträffats. Det fanns tempel men den vanligaste platsen för att dyrka sina gudar var utomhus och främst i heliga lundar. Naturen har en speciell plats hos kelterna och deras gudavärld.

Vissa gudar var mer lokala medan andra dyrkades hos de flesta kelter. Det fanns ingen gud som var kung över de andra gudarna utan de dyrkades alla på samma sätt. Somliga gudar ansågs vara övernaturliga men ändock dödliga. Man tror att det handlar om att vissa gudar var härskare som senare fått en gudaliknande status.

Man kunde också som människa träffa gudarna i den Andra världen. Nedan kan du läsa om några av de gudar och gudinnor som finns inom den keltiska mytologin.

Balor

Balor var dödsguden och även formorernas härskare och gud. Man brukar säga att uttrycket att ge någon det onda ögat kan härstamma från Balor. När han var ung fick han en magisk brygd i sitt öga, och han kunde därefter döda alla som såg rakt in i ögat.

Bran

Bran var underjordens gud och son till havsguden Lir. Enligt en berättelse dog Bran av ett förgiftat svärd när han skulle befria sin dotter från en irländsk kung som gift sig med henne men behandlade henne illa. Brans huvud begravdes vid de vita bergen utanför London men kung Arthur tog senare bort huvudet.

Brigit

Brigit var fruktbarhetens, läkekonstens, konstens och hantverkets gudinna. Den 1:a februari varje år firas hon eftersom landet vaknar till liv efter vintern vid denna tidpunkt.

Dela.

Om skribenten

Lämna en tanke