Den romerska mytologin utgörs av berättelser kopplade till det antika Roms påstådda ursprung och religiösa system. Romarna hade en rik mytologi som till stor del är nedärvd från romarrikets grannar och föregångare, de gamla grekerna (mer om detta nedan).

Enligt den romerske författaren, retorn och politikern Marcus Tullius Cicero utmärkte sig romarna framför alla andra folkslag genom den unika vetskapen att allt här i livet är underordnat gudarnas styre och vägledning. Den romerska mytologin byggde dock inte på gudomlig nåd utan snarare på ett ömsesidigt förtroende mellan människa och gud.

Syftet med den romerska religionen var att försäkra sig om att gudarna var välvilliga, fredliga och samarbetsvilliga. Romarna trodde sig kunna gynnas av detta på så vis att de skulle kunna bemästra de okända krafter runt omkring dem som gav upphov till beundran och oro. Detta skulle hjälpa dem till framgång. Av denna anledning uppstod ett antal gudomliga lagar som dikterade vad som skulle göras respektive undvikas.

Det som kännetecknar berättelserna inom romersk mytologi är att de ofta är moraliska eller politiska. De har inte sällan att göra med den romerska regeringens utveckling i förhållande till den gudomliga lagen som uttrycks i den romerska religionen. Berättelserna betonar dessutom ofta individens efterlevnad av de moraliska förväntningarna, eller dennes oförmåga till detsamma.

Gudar och gudinnor inom romersk mytologi

Inom romersk mytologi finns, likt inom den grekiska mytologin och den nordiska diton, ett stort antal gudar och gudinnor. Dessa är några av de viktigaste att känna till:

• Amor, kärleksguden
• Apollon, ljusets och konstens gud
• Bacchus, vinets gud
• Ceres, sädesgudinnan
• Diana, jaktens gudinna
• Faunus, skogsguden
• Flora, växtlighetens gudinna
• Fortuna, slumpens och lyckans gudinna
• Janus, guden som ser såväl in i framtiden som tillbaka i det förflutna
• Juno, gudarnas drottning
• Jupiter, gudarnas konung
• Mars, krigsguden
• Mercurius, handelns och köpmännens beskyddare
• Minerva, den strategiska krigskonstens gudinna
• Neptunus, havsguden
• Pluton, underjordens och dödsrikets gud
• Saturnus, sädesguden
• Venus, skönhetens gudinna
• Vesta, eldens gudinna
• Vulcanus, eldens och smideskonstens gud

Som du kanske märker har ofta gudarna och gudinnorna inom grekisk och romersk mytologi liknande egenskaper även om de bär olika namn. Till exempel har Afrodite här förvandlats till Venus, samtidigt som Zeus, Hades och Poseidon har blivit Jupiter, Pluton och Neptunus. Detta har alltså att göra med att många av de romerska gudarna har hämtats från just den grekiska mytologin.

Den romerska mytologin lever vidare i kulturen

Även om de flesta av oss kanske kommer att tänka på den grekiska mytologin – eller vår fornnordiska sådan – när vi hör ordet mytologi, har även romarna haft en egen, rik och levande mytologi. I någon form har vi alla hört flertalet av de berättelser som förekommer inom romersk mytologi. Dessa har även kommit att bli en del av vår moderna kultur, kanske då främst populärkulturen. För grekerna och romarna var dock dessa berättelser ett sätt att uttrycka vilka de var som folkslag och ge sig själva en känsla av patriotism samt en förståelse för mod och ära. Kanske kunde berättelserna även ge dem viss insikt i deras öden…