I den nordiska folktron finns det bland annat vättar som beskrivs oftast som små varelser som ser ut som oss vanliga människor. De lever i samhällen under jorden. Det finns dock föreställningar om att vättarna kan anta andra skepnader, även att bli osynliga. Oftast talas det om att de förvandlas till en padda, varpå människor bör akta sig för att skada de paddor de ser. Ibland beskrevs de som tjuvaktiga. De föredrog att klä sig i gråa kläder. Själva ordet vätte kommer från det fornnordiska ordet vættr som betyder övernaturligt väsen.

Lever i harmoni med människor

Precis som rubriken beskriver så antas vättarna leva i harmoni med oss människor. De lever också i närheten av oss. Däremot kan vättarna använda sina magiska krafter om människorna har gjort något som inte passar dem, skadat eller på något annat sätt burit sig illa åt mot dem. Vättarna kan då till exempel se till att människan får otur med sina djur, blir sjuk, drabbas av fattigdom eller brand. För att slippa drabbas av vättarnas vrede kunde man sätta ut mat på så kallade vättehögar. Om människorna däremot hjälper dem så finns det ofta en belöning att hämta, till exempel i form av rikedom.

Förr i tiden kunde folk ropa “Huka er vättar” innan hinken med skurvatten hälldes ut så att vättarna då kunde hinna springa därifrån för att undvika att få hett vatten på sig. Om man inte gjorde det så bestraffade vättarna dem med sjukdomar eller olyckor.

Olika slags vättar i Sverige

I södra Sverige är vättarna vanligt förekommande och beskrivna. Vättar har många likheter med en gårdstomte men medan tomten vaktar gården så länge människorna gör honom till lags, lever vättarna mer avskilt och har inte så mycket kontakt med människor om det inte behövs. I de norra delarna av Sverige finns istället ett vätteliknande väsen som istället kallas för vittra. Vittrorna var till skillnad från vättarna, både större och osynliga. På Gotland kallas de för de underjordiska eller di sma undar jordi som är snarlikt beskrivningarna av vättar.

Det var även skillnad på olika slags vättar. I den nordiska mytologin finns både hjälmvättar, sjövättar och landvättar. Det fanns även gårdsvättar som främst bodde under själva huset eller stallet då de vill ha det varmt och rent. Om huset eller byggnaderna som de bor under, missköts så flyttar de därifrån. Dessutom blir vättarna sura och kan ställa till med mycket problem innan de flyttar. Det som hamnar på golvet ska även ges till vättarna, till exempel allt från brödsmulor till pengar. Därför städade man inte förrän vättarna har hämtat det de vill ha.

En annan slags vätte, är skogsvättarna. De bor främst under stenar eller träd. De kan då bo i mindre samhällen med andra vättar men tycker inte om främlingar. De tycker inte heller om sådant som stör ordningen och vaktar sin omgivning, vilket kan vara skogen, ön eller annan plats i närheten av där de bor. En varningens finger lyfts till de som skulle gå in på vättarnas område då man var tvungen att vara försiktig med det man skulle göra.