Den svenske botanikern Carl von Linné, professor i medicin, slutade 1741 att praktisera som läkare och började istället att undervisa i medicin och botanik för Uppsalas studenter. Kombinationen av läkarstudierna och intresset för botanik gjorde att han lärde sig en hel del om medicinalväxter. På den tiden var också en stor del av läkemedlen just medicinalväxter. I Linnés botaniska trädgård fanns alla de viktiga medicinalväxter som kunde odlas i Sverige. Där växte bland annat opiumvallmo, kamomill, vänderot, belladonna och sommarmalört. De växter han inte kunde odla i det svenska klimatet, förvarade han istället i pulverform i sitt medicinskåp. Här presenteras 20 svenska örter som har medicinska egenskaper.

Basilika

Basilikan har en antiseptisk egenskap och kan stabilisera oroliga magar. Den ska också vara lugnande, kramplösande och urindrivande. Genom att i oljeform gnidas vid tinningarna, ska den ha en lindrande effekt vid huvudvärk och torkade basilikablad kan också användas för att bota huvudvärk, genom att patienten snusar dem.

Citronmeliss

Te gjort på färska eller torkade blad från citronmeliss verkar lugnande och sömngivande samt kramplösande, svettdrivande och uppfriskande. Det används främst vid feber, förkylning och väderspänningar.

Fänkål

Fänkålen kan främja matsmältningen och har en stimulerande effekt. Den kan användas för att motverka trötta eller inflammerade ögon.

Gurkört

Gurkörten kan ge en blodrenande och uppfriskande dryck och dess avkylande egenskaper kommer väl till pass vid feber.

Johannesört

Johannesört har en mildrande effekt vid hosta och har också visat sig ha en antidepressiv verkan som är dokumenterad.

Kamomill

Kamomillte är rogivande och kan lugna nerverna. Genom inandning av örtens blommor, kan luftvägsinfektioner lindras.

Koriander

Koriander har en narkotisk effekt och dess frön bör därför inte ätas i större mängder.

Kummin

Kumminfrön innehåller mycket protein och är också bra för matsmältningen. Genom att tugga kumminfrö innan måltid, kan du stimulera aptiten och underlätta matsmältningen. Kumminfrön, och även örtens färska blad, kan också tuggas för att ge en förbättrad andedräkt.

Körvel

Körvel gör gott för magen och har en svettdrivande effekt vid feber och förkylning.

Lavendel

Lavendelolja har en stark antiseptisk effekt och har förr i tiden använts till att bota förlamningar. Idag används lavendeln framför allt till att bota huvudvärk.

Läkemalva

Läkemalvan kan lindra hosta och halsont samt användas mot bronkit och inflammationer.

Malört

Malört innehåller thujon – ett giftigt ämne som kan orsaka mag- och tarmkramper och vara skadligt för nervsystemet. Örten används som medel mot spring- och spolmask.

Pimpinell

Ett avkok på pimpinell kan drickas för örtens uppiggande effekt och den kan även användas som ett balsam vid solbränna eller andra hudbesvär.

Rosmarin

Förr i tiden användes rosmarin bland annat mot värkande leder och troddes också kunna bevara ungdomen. Den är uppiggande och antiseptisk, och kan lugna nerverna samt stimulera matsmältningen.

Salvia

Salvian har en febernedsättande, uppiggande och blodrenande effekt. Örten ska ha en avslappnande verkan och kunna lindra huvudvärk och stress.

Temynta

Temyntan kan användas som läkeväxt vid matsmältningsproblem och verkar också vid hosta.

Timjan

Te bryggt på timjan motverkar väderspänningar, lindrar magbesvär och har en uppiggande effekt.

Vinruta

Vinruta används i huskurer för att motverka matthet, nervös huvudvärk samt hjärtklappning. Tidigare har örten också använts som motgift vid förgiftning.

Vänderot

Läkevänderot används som ett lugnande och lätt sövande läkemedel.

Älggräs

Älggräs har sammandragande effekter och kan framkalla svettning samt lugna ner nervsystemet. Örten kan användas vid förkylning, feber samt reumatiska besvär.