Asatro är en religion som ofta anses tillhöra de nyhedniska religionerna, vilka även inkluderar bland annat wicca och modern druidism. Många följare av asatron föredrar dock att benämna den som hednisk snarare än nyhednisk. De ser inte sin rörelse som en förgrening av de nyhedniska rörelserna utan som en separat sådan.

Asatrons historia

Asatro är en uråldrig nordisk religion, som under sina glansdagar hade följare över hela norra Europa. Gradvis konverterade de länder där asatron hade sitt fäste till kristendomen. År 1000 var Island det sista av dessa länder att konvertera till kristendomen. Den stora majoriteten av de ursprungliga bosättarna på Island under 800- och 900-talen var dock hedningar och tillbad asarna (de fornnordiska gudarna).

Asatron uppfanns i sin moderna tappning av isländsk bonde vid namn Sveinbjörn Beinteinsson. Han var en fårfarmare som 1972 la fram ett förslag till en isländska regeringen att erkänna Isländska Asatrosammanslutningen (Íslenska Ásatrúarfélagið) som en religion. 1973 gjordes just detta, och därefter har såväl Danmark som Norge följt Islands exempel). Liknande sammanslutningar har även bildats i Storbritannien och USA. Då dessa enligt uppgift inte ska ha känt till varandra, tolkar vissa följare det som ett tecken på att Oden än en gång söker följare.

Den ursprungliga versionen av asatron var en betydelsefull religion i Norden på vikingatiden (sent 700-tal till år 1066 e.Kr.) var likt den moderna asatron polyteistisk, vilket betyder att dess följare dyrkade flera gudar. Vissa av dessa var viktigare än andra, men många av de gamla gudarna tillbes av dagens följare av asatron.

Asatrons syn på livet efter detta

Religionen hade ursprungligen ingen sammanhängande uppfattning om livet efter detta. Vissa kan ha trott att stupade krigare kom till Valhall för att leva tillsammans med Odin fram till Ragnarök, men man tror inte att denna tro var vida utbredd. Andra verkade istället tro att det inte fanns något liv efter detta.

Många följare av asatron trodde att livet fortsatte en tid efter döden, men att man inte kunde skiljas från sin kropp. Män som hade varit onda medan de var i livet troddes därför kunna plåga de levande även efter sin död. De kan därför ha ansetts behöva mördas en andra, eller till och med tredje gång innan de verkligen var döda. På det stora hela verkar man ha trott att livet efter detta var ganska dystert. De döda gick sakta vidare till en mörk och kall plats som man kallade Nifelheim.

Gudar inom asatron

Asagudarna bor enligt den fornnordiska mytologin i Asgård, vilket inte är att betrakta som asatrons motsvarighet till himlen. Dessa är några av de viktigaste och mest kända asagudarna:

• Balder – Vishetens och godhetens gud
• Freja – Erotikens och fruktbarhetens gudinna
• Frigg – Himladrottning och Odens maka
• Heimdall – Gudarnas väktare
• Hel – Väktare av de döda i underjorden
• Idun – Väktare av de äpplen som gav gudarna deras odödlighet
• Loke – Intrigmakaren
• Njord – Havsguden
• Oden – Den enskilt viktigaste guden och ansvarig för bland annat vishet, död och krig
• Tor – Åskguden och människornas beskyddare
• Tyr – Himmelsguden

Utöver dessa förekommer även en hel rad mindre betydelsefulla gudar inom asatron: Brage, Delling, Eir, Fjorgyn, Forsete, Frej, Frigg, Fulla, Gefjon, Geirskogul, Gna, Gondul, Gunn, Hermod, Hild, Höder, Höner, Kvaser, Lin, Lofn, Magne, Mode, Nanna, Nornorna (de tre ödesgudinnorna), Od, Ran, Rind, Saga, Sif, Sigyn, Sjöfn, Skade, Skirner, Skjold, Skogul, Snotra, Trud, Ull, Vale, VE & Vile, Vidar, Vör samt Ägir.