Häx sabbathen Mabon hamnar i år den 22 september, då är det nämligen höstdagjämning och man brukade vid denna tiden förr fira den andra skörden.

Ta dig lite tid i naturen på söndag, eller gör din egna ritual och gör den magiska Mabonmeditationen.

Detta är en tid av balans, dagen är lika lång som natten, men det är nu den mörka tiden kommer, mörkret börjar växa. Både vår och höstdagsjämning handlar om balans, men nu handlar det om att balansen återupprättas – allting ordnas upp. Detta är fullbordandet, slutet på skörden. Förberedelse inför vintern, tid att samla in nötter, rötter och svamp. Mabon är en skördehögtid men inte med samma starka anknytning till solen som Lughnasadh i augusti. Stämningen är högtidligare och allvarligare.

Förr i tiden betalade arrendatorerna sina skulder till markägarna vid denna tid. Man kan stöpa ljus, konservera och sy varma kläder. Tid av styrka, stabilitet och säkerhet.

Magi som man brukar ägnar sig åt under Mabon för tur, beskydd, och säkerhet.

FÄRG: Orange, gulbrun, rödbrun, jordfärger och guld.
SYMBOLER: Äpplen, vinranka, vinet och kransar.
PÅ ALTARET/ DEKORATION: Höstlöv, spannmål, kottar och kastanjer.
RÖKELSE: Äpple, patchouli, salvia, myrra och benzoin.
MAT: Svamp, rotfrukter, succini, bönor, tomater, gryta, plommon, druvor, sylt, mjöd, vin, cider, marmelad, spannmål, bröd, sena sommargrönsaker och paj.
BESVÄRJELSER / RITUALER: Sådant vi vill förminska så att det försvinner helt till vintersolståndet (känslor, svartsjuka, stress, neg. känslor). Besvärjelser för att gå in i sig själv. Gå ut och sprida fågelfrön till de vilda fåglarna så att de bringar lycka till mig över vinter.

Att göra vid denna tid:
Stöpa ljus.
Konservera.
Sy varma kläder.

Mabonmeditation – för att släppa rädslor

Ta ett par djupa andetag, knyt dina händer. Flytta din medvetenhet till näs spetsen och föreställ dig att luften du andas in och ut är tydlig som ånga. Fokusera din uppmärksamhet på detta, tills du faller in i det meditativa tillståndet.
Se att du ligger på en underbart vacker äng. Solen lyser och allt känns behagligt. Du ska bege dig ner till dödsriket. Där måste du skendö.
Du säger åt kroppen att sova, och kliver sedan ur den. Du känner dig lätt som luft, du är en ande. Du öppnar dina händer som du hela tiden hållit knutna. I den ena finner du ett guldmynt. I den andra ligger en honungskaka.
Du reser dig upp och ser ner på din kropp. Den ligger där, stilla som att den vore död. Nu kan du påbörja din resa ner till dödsriket.
Du ser ett granat äppelträd framför dig, och du går dit. Ju närmare du kommer, ju tydligare ser du att det finns en öppning i stammen, en passage som leder ner under jorden. Du kliver in i trädet. Det är mörkt och svårt att se. Plötsligt känner du hur du sjunker neråt. Det är som att marken svalde dig. Du känner ingen rädsla, utan bara trygghet. Jorden är trygg och du kan inte skadas. Du blundar under färden ner. Du sjunker längre och längre ner under färden. Du är snart mycket mycket långt från markytan. Så småningom känner du att dina fötter möter en grund. Du öppnar ögonen och ser en bred flod framför dig, det är Styx. Dödsriket ligger på andra sidan och du måste ta dig dit på något vis. Vid flodstranden står en färjkarl med båt guppande i havet. Du går fram till honom och skänker honom guldmyntet. Färjkarlen låter dig gå ombord och så sätter ni kurs över floden. På andra sidan floden kliver du ner på fast mark igen. Det är en liljeblomstrande äng. Du känner tydligt doften från blommorna. Lätt vandrar du vidare över gräset, bort mot berget vid ängens slut. Det finns en öppning mellan klipporna, du kliver in mellan dem. Du fortsätter vandra inuti berget längst en stenlagd gång. På bergssidorna sitter facklor som lyser upp i mörkret. Fortsätt att gå, och se dig omkring. Snart är du framme vid en grind, där står en vildsint hund med tre huvuden. Han morrar och vägrar släppa förbi dig. Hans namn är Cerberus och han vaktar underjordens palats. Han släpper inte in någon som är levande, och inte heller dig eftersom du är skendöd. Men du vet att cerberus har en svaghet, och det är honungskakor. Du tar fram kakan du hållit i handen och trycker den mot bröstet.

Koncentrera dig på alla obehagliga känslor du bär på inombords; problem, ångest, sorg, rädsla mm. Mana in känslorna i honugskakan och låt de stanna där. Sedan bryter du kakan i tre delar. Nu är du inte rädd längre. För all fruktan har du låtit flöda in i kakan. Du går djärvt fram till Cerberus och sträcker fram handen. Alla hundhuvuden nappar åt sig en bit av din honungskaka. Den trehövdade hunden blir avsevärt vänligare inställd till dig. Utan problem kan du nu passera både honom och grinden. Du känner dig lätt i hjärtat. Alla problem och ångestfyllda känslor är borta. Ingenting finns kvar, du är renad.
Du går vidare mot det gyllene palatset längst inne i berget. Vid dess port står någon och väntar på dig. Det är en vacker kvinna med långt svart hår. Hennes huvud kröns av ett gnistrande diadem och bakom örat sitter en röd vallmo. I ena handen håller hon ett sädesax, och i det andra ett granatäpple. Det är dödsgudinnan Persefone. Hon hälsar dig välkommen. Tillsammans kliver ni in genom palatsets portar och kommer in i en stor sal. På en tron sitter Hades med en kunglig krona på sitt huvud. Till höger om honom står tre domare. Persefone påkar på dem och säger:
De kan inte döma dig till ett straff du själv inte valt.
Domarna flyttar på sig och blottar en port i bergväggen bakom dem. Den öppnas, och ett klart kristalliskt ljus strålar mot dig. Du går fram till porten och kliver in i ljuset. I samma ögonblick ser du en grönskande äng. Du är tillbaka där du började, vid tröskeln av öppningen i granatäppelträdet. Du kliver vidare bort till den plats där du lämnade dig själv som skendöd. Du är fortfarande lätt om hjärtat, för dina sorger lämnades kvar i honungskakan, som i sin tur slukades av Cerberus. Det enda som ska dö, är de otäcka känslorna. Du är evig. Kliv in i din kropp och säg till den att vakna. Sträck på dig, känn hur skönt det är att veta att du inte behöver rädas döden.

Blessed be!
Vivi