Att fullmånen på olika sätt skulle påverka oss människor är en idé som i alla tider har förekommit i olika kulturer världen över. Den grekiska filosofen Aristoteles och den romerske historikern Plinius den äldre hade en teori om att hjärnan var det fuktigaste organet i kroppen och därför också det mest mottagliga för påverkan av månen, som kan orsaka tidvatten.
Fullmånen har också belagts med skuld för människors märkliga beteende. Under medeltiden trodde man i Europa att fullmånen gjorde människor galna och det rapporterades ofta om människor som hade förvandlats till varulvar eller vampyrer vid fullmåne. Även om få idag tror att den kan förvandla oss till vildsinta varulvar, finns det fortfarande många som tror att den kan få oss att bete oss konstigt och att den kan påverka vår sömn. Och det finns faktiskt vissa belägg för att den kan göra det sistnämnda.
Vad säger forskningen?
Forskarna har länge varit oense kring huruvida fullmånen påverkar vår sömn eller inte. 2013 publicerades en schweizisk forskningsrapport, där forskarna hade kommit fram till att fullmånen har en står inverkan på våra sovvanor. De fann dels att insomningstiden var fem minuter längre och även att sömntiden förkortades med inte mindre än 20 minuter. Samt att vi i större utsträckning drömmer vid fullmåne.
Året därpå fick resultatet av den schweiziska studien stöd av svenska forskare, som utfört en studie på ämnet vid Sahlgrenska akademin i Göteborg. I den svenska studien fann man att de personer som studerades hade en 20 minuter kortare sömntid vid fullmåne och också svårare att falla till sömns. Den slutsats som forskarna drog av den här studien är att vår sömn påverkas av månen, på samma sätt som solen styr dygnsrytmen.
I en tysk studie med 1 000 deltagande personer, pekade resultatet istället i motsatt riktning – nämligen att sömnen inte alls påverkas av fullmånen. En teori till fullmånens påverkan på sömnen är att fullmånens ljus stör vår sömn, och att det i övrigt bara rör sig om placeboeffekter.
Fullmånens betydelse förr i tiden
Att fullmånens ljus påverkar oss, om inte i samma utsträckning idag som förr, har den amerikanske psykiatrikern Charles Raison en teori kring. Han menar att människans dygnsrytm förr i världen styrdes i betydligt högre grad av det naturliga ljuset. När solen gick upp, gick vi upp och arbetsdagen började. Och när solen gick ner, var dagen slut, vilket ledde till att arbetsdagarna var betydligt längre under sommartiden. När fullmånens ljus erbjöd extra belysning, passade man därför på att utnyttja det. Denna rubbning av dygnsrytmen kunde dock leda till allt från lättare psykiska obalanser till svårare sådana.
Efter att det elektriska ljuset uppfunnits under 1800-talet och vi börjat använda oss av elektrisk belysning inomhus, och sedermera även utomhus, minskade det naturliga ljusets betydelse för vår dygnsrytm. Därför är fullmånens påverkan på vår sömn förmodligen mindre idag än vad den någonsin tidigare har varit. Dock kan dess ljus fortfarande störa vår sömn när det lyser genom fönstret i den mörka natten.
