De keltiska druiderna skrev inte ner sina berättelser om kelternas gudar och gudinnor. De använde sig istället av en muntlig berättartradition, och därför har vi idag ganska begränsad kunskap på området. Faktum är att romarna var de första att berätta om kelternas mytologi i skriftlig form. I samband med de brittiska öarnas kristnande kom även irländska munkar och walesiska författare att under 500-talet berätta om de keltiska gudarna.

Belenus

Belenus är en av de äldsta och mest tillbedda av alla keltiska gudar. Han har vördats på så väl Europas fastland som i Storbritannien och Irland. Belenus är i den keltiska mytologin den stora solguden. Han avbildas ofta tillsammans med häst och vagn, och han ses vanligtvis färdas över skyn i sin hästdragna vagn. Ibland har han även avbildats endast ridande på sin häst samtidigt som han kastar åskviggar omkring sig och använder hjulet som sin sköld. Belenus kan med andra ord betraktas som den keltiska motsvarigheten till vår nordiska åskgud Tor.

Camulos

Camulos tillhör egentligen inte kärnan av de keltiska gudarna utan är mer en slags romersk-keltisk gud. Men han är samtidigt att betrakta som kelternas motsvarighet till den romerska krigsguden Mars (eller grekernas Ares). Hans ursprung kan dock spåras tillbaka till en belgisk stam som var den dominerande stammen i nordöstra Gallien (numera Belgien och delar av Tyskland och Nederländerna).

Trots detta har Camulos historiskt sett ansetts vara precis lika viktig som de forntida keltiska gudarna i Storbritannien. Han har även fått ge namn åt platsen Colchester i engelska Essex, en ort som tidigare gick under det romerska namnet Camulodunum. Med tiden kom Camulos att avbildas med bockhorn på huvudet, vilket osökt för oss in på nästa keltiska gud – den behornade guden!

Cernunnos

Cernunnos är en väldigt imponerande och samtidigt ganska skrämmande keltisk gud. Han har fått sitt namn tack vare att han är den behornade guden, och i egenskap av sådan associeras han ofta som djurens, skogarnas och fertilitetens gud. Cernunnos avbildas också mycket riktigt som en behornad gestalt med älghorn och andra sorters horn.

Dagda

Dagda är onekligen den allra viktigaste fadersfiguren av alla keltiska gudar. Faktum är att han på många sätt påminner om vår nordiska allfader Oden. Dagda har en hög ställning i form av ledare för den sammanslutning av gudar som kallas för Tuatha Dé Danann, ett gille som bland annat även innefattar guden Lugh. Dagda framställs ofta som en kung och druid med egenskaper kopplade till manlighet, styrka, fertilitet och visdom.

Lugh

Lugh är en av de mest framstående keltiska gudarna. Han framställs som en kraftfull krigare, en mäktig kung, en skicklig hantverkare och inte minst en stor frälsare. Utöver rättmätig kunglighet associeras han även med lag, sanning och eder. Lugh har även givit upphov till den irländska skördefestivalen och tillika hedniska högtiden lughnasadh.

Oengus

Oengus mac in Og (även kallad Aengus) är son till den store guden Dagda och flodgudinnan Boann. Han är den keltiska gud som representerar kärlek, ungdomlighet, sommaren och poetisk inspiration. Han kallas ibland även för Maccan Óc (“den unge sonen”) och har inom walesisk mytologi sin motsvarighet i karaktären Mabon, son till Modron.