Månkalendern är en kalender som baseras på månfasernas cykler, till skillnad från den gregorianska kalendern som baserar sig på jordens rörelse runt solen. Den islamiska kalendern är ett exempel på en renodlad månkalender. De äldsta kända månkalendrar som har hittats, utgörs av grottmålningar från ungefär 32000 f.Kr. som man har funnit i Tyskland och Frankrike. De astronomiska prästerna i dessa tidiga kulturer förstod sig på matematik och kopplingen mellan månens årscykler, solförmörkelse, solstånd och de säsongsmässiga förändringar som sker här på jorden.
Månkalendern är framför allt en gammal form av datering, som skiljer sig åt från kalendrar som baseras på solåret. Vilken dag som är den första i månaden varierar mellan månkalendrar och andra typer av kalendrar. Även längden på varje månfas cykel varierar något från det genomsnittliga värdet (29,530589 dagar).
Det som framför allt skiljer månkalendern från den kalender vi idag använder, är att antalet månader per solår därför inte är jämnt. Den synodiska omloppstiden, det vill säga den tid det tar för månen att gå ett varv runt jorden, är cirka 29,53 dygn. Multiplicerar man denna siffra med 12 månvarv blir det ungefär 354,3 dygn, istället för 365,25. Det innebär att en månkalender har en förskjutning på 11 dygn varje solår. Andra kalendrar har ofta ett system för att korrigera månadernas position i solåret, i form av till exempel längre månader eller skottmånader.
Fördelar och nackdelar med månkalendern
En fördel med månkalendern är att den baseras på enkla observationer. Detta gör att en människa utan teleskop kan avgöra hur många dagar som har gått sedan exempelvis den senaste nymånen. Det gör att verksamheter som i hög utsträckning påverkas av månen i form av tidvattnet har väldigt stor nytta av månkalendern. Det kan till exempel röra sig om näringar som fiske eller jakt på fåglar som lever vid sjöar.
Nackdelarna med månkalendern är att den baseras på mänskliga observationer, vilket kan utgöra ett problem eftersom vi i dagens samhälle snabbt måste enas om vilken veckodag det är. Jordbruk och andra näringar där tiden på året och vädret är av stor betydelse har ingen nytta av månkalendern.
13 Moon calendar
Ett exempel på en månkalender är ‘13 Moon calendar’, vilken innehåller 13 månader á 28 dagar. Denna kalender har precis som den gregorianska kalendern en sjudagarsvecka. De sju dagarna har dock andra namn: dali, seli, gamma, kali, alpha, limi och silio. Varje månad består av fyra veckor med olika krafter. Den första veckan (den röda) har kraften “kunskap initierar vy”, den andra (vita) veckan “ödmjukhet förädlar meditation”, den tredje (blå) veckan “tålamod omvandlar uppförande” och den fjärde veckan (den gula veckan) har kraften “kraft mognar frukt”.
Eftersom alla 13 månaderna innehåller exakt lika många dagar, vet man att den första, åttonde, 15:e och 22:a dagen alltid är dali och så vidare. Ett år i den här kalendern innehåller alltså 364 dagar, vilket är väldigt nära de 365 dagar som vår gregorianska kalender innehåller (skottår undantaget). Den 365:e dagen kallas ‘Day Out of Time’, och är en dag då man firar freden genom bland annat kultur och förlåtande. På så vis kan alla påbörja det nya året på bästa sätt.