Rötter hamnar ofta i skuggan av rotfrukter, men faktum är att det finns rötter som är både väldigt goda och näringsrika. Här tipsar vi om tre rötter som både är rika på näring och smakar gott!

Lakritsrot

Lakritsrot är en rot som vanligtvis används som ett sötningsmedel i godis och läsk. Den har även använts i århundraden för sina medicinska egenskaper. Ordet “lakrits” härstammar från en växt vid namn Glycyrrhiza glabra, vilken förekommer i Asien och Europa. Växten klassas ofta som ett ogräs i dessa områden.

I det antika Egypten älskade man dock lakritsroten. De använde det i te som ett allmänt botemedel. Lakrits importerades senare till Kina, där det blev en viktig ört inom den traditionella kinesiska medicinen. Idag vet vi att lakritsroten kan användas för att rensa luftvägarna, lindra stress, stödja cancerbehandling samt skydda hud och tänder.

Den vanligaste formen av lakrits är lakritsextrakt, men den söta lakritsroten kan även malas ner till ett lakritspulver. Dess löv kan även torkas och malas till ett te, vilket har blivit en populär beredningsform. Te på lakritsrotens blad går ofta att köpa i hälsobutiker.

Rosenrot

Rosenrot är en väldoftande rot från en ört som tros ha egenskaper som får kroppen att anpassa sig till såväl interna som externa stressfaktorer. Denna växt växer på höga höjder i nordliga klimat, på platser som Alaska, Asien och Europa. Den kallas ibland även för arktisk rot eller gyllene rot och har i århundraden använts som en medicinalväxt. De regioner där man historiskt sett har varit flitiga användare av rosenrot är Skandinavien, Ryssland, Grekland och Asien.

Extrakt från rosenroten används ofta som ett prestationshöjande tillskott, då det bland annat kan öka uthålligheten. Rosenrot tros även kunna minska utmattning, depression och stress. Den används även för att behandla infektioner, störningar i nervsystemet och till och med cancer. Denna rot har även visat tecken på att kunna bidra till minskad fettmassa samt främja en viktnedgång.

Rosenrot är säkert att ta för de flesta människor och det finns inga större potentiella biverkningar med roten.

Persiljerot

Persilja påminner en del om morötter och tillhör samma familj som nämnd rotfrukt, selleri, fänkål, anis och dill. Persiljeroten är ljusbeige och formad som en morot, men jämförelsevis smalare. Smaken beskrivs ofta som någonting mellan morötter och selleri. Persiljerot har en sötare och mer örtig smak än palsternacka. Den äts ofta tillagad men kan även ätas rå.

Såväl persiljans rot som dess blad är ätbara. Denna rot upptäcktes för första gången under 1500-talets Tyskland, där den länge har använts som en vintergrönsak.

Persiljeroten är rik på vitamin A, C och K samt innehåller koppar, järn och jod. Den är även rik på natrium, folsyra, kalium, kalcium, fosfor, fiber och protein. Den har stora mängder flavonoider och har starkt antioxiderande egenskaper.

Det man bör tänka på när man äter persiljerot är att roten innehåller naturliga ämnen som kallas oxalater, vilka kan orsaka hälsoproblem om koncentrationerna av dessa blir alltför stora och kristalliseras i kroppsvätskorna. Av denna anledning bör personer med nedsatt förmåga i njurar eller gallblåsa konsumera roten med försiktighet. Även gravida kvinnor bör äta persiljerot med måttlighet.