Nordisk mytologi kallar man den gudalära och de gudasagor som var allmän folktro under och omkring vikingatiden (d.v.s. mellan slutet av 700-talet och fram till omkring år 1100 e.Kr.). Denna mytologi innehåller många spännande berättelser, däribland en skapelseberättelse där de allra första gudarna mördar en jätte och använder dennes kroppsdelar för att skapa världen.
En komplex och omfattande gudalära
Den nordiska mytologin är både omfattande och något komplex. Den har flera olika gudar där den högst uppsatte är den enögde allfadern Oden. Under honom finns ett stort antal gudar och gudinnor som på olika sätt hade en inverkan på nordbornas dagliga liv.
Det är svårt att få en rätt och riktig bild av exakt hur myterna, tron och sederna såg ut på vikingatiden. Detta då man i det forntida Norden använde sig företrädesvis av en muntlig berättartradition. Med det sagt finns det även vissa skriftliga källor som skvallrar om dåtidens gudalära.
Den bäst bevarade och mest omfattande källan är Snorres Edda, vilken sammanställdes av Snorre Sturlasson omkring år 1220 e.Kr. Genom detta verk har vår nordiska mytologi och dess gudasagor bevarats ända fram till modern tid.
Så ser världen ut inom nordisk mytologi
Inom nordisk mytologi finns flera olika delar av en större värld. Dessa är:
- Midgård (människornas och alvernas hemvist)
- Asgård (den plats där gudarna bor)
- Utgård eller Jotunheim (jättarnas boplats)
- Nifelheim (underjorden).
Alla dessa delar av världen är sammankopplade till världsträdet Yggdrasil. Yggdrasils tre rötter går till Midgård och Asgård, Utgård respektive Nifelheim. I samband med den händelse som kallas Ragnarök förstörs hela denna värld.
Faktum är att det inom nordisk mytologi finns hela nio världar – de olika rikena som listats ovan hyser nämligen flera världar vardera:
- Midgård är indelat i Alfheim, Svartalvheim och Mannaheim.
- Asgård är indelat i Asaheim, Gladsheim och Vanheim.
- Utgård är indelat i Helheim, Muspelheim och Nifelheim.
Mytologin har levt vidare genom folktron
Nordisk mytologi är den tro i Norden som i samband med kristnandet var allra starkast och lyckades behålla sitt fäste under längst tid. Detta var framför allt fallet hos de uppländska svearna. Utöver de skrifter som har bevarats av dåtidens mytologiska föreställningar, finns även tusentals fornlämningar runt om i Sverige och övriga nordiska länder bevarade från den tid då tron var som starkast.
Faktum är att flera av de gestalter som förekommer inom den forntida mytologin har levt vidare in i den moderna folktron. Den nordiska befolkningen var länge väl bekant med gudar som Loke, Oden, Tor och Freja. Dessa förekom även i diverse sägner, visor och trollformler. Även flera av veckodagarna har namngivits efter gudarna: tisdag (Tyrs dag), onsdag (Odens dag), torsdag (Tors dag) samt fredag (Frejas dag).
Så sent som under 1900-talet trodde vissa svenskar att troll och jättar tidigare hade existerat i landet men att Tor hade tagit kål på dem. På senare år har den nordiska mytologin också fått ett uppsving genom nyhedningar, vilka har tagit till sig den forntida germanska religionen asatro. Denna dog ut i och med Sveriges kristnande men har alltså fått nytt liv igen under modern tid.