Ordet panteism kommer från grekiskan och betyder att “allt är gud”. Med det menar man att panteismen är en gudsuppfattning som bygger på att man tror att naturen, världen och universum utgörs av ett andligt väsen. Man anser alltså att allt är ett och att allt är gud. Gud och världen är dessutom oskiljaktiga

Olika inriktningar

Inom panteismen finns det dock olika inriktningar där vissa åsikter och tankesätt skiljer sig åt. En del anser att detta väsen som finns i allt är opersonligt och att inget väsen som skulle kunna ses som personligt finns utanför den andliga verkligheten. Att universum är samma som naturen och också Gud är tankar som bland annat den judiske filosofen Baruch Spinoza, som levde på 1600-talet, har uttryckt. Spinoza har i sin tur influerat andra filosofer och vetenskapsmän som Friedrich Hegel och Albert Einstein, där den sistnämnda uttryckte sig att han endast trodde på Spinozas gud, inte på en personlig gud.

Andra ser detta väsen som en personlig Gud där världen och alltet ses som Guds kropp. Denna inriktning förekommer speciellt inom vissa grenar inom esoterik och teosofi.

Tankegångar från antiken

De tankegångar som finns inom panteismen återfinns inom andra religioner som till exempel buddhismen, sufismen och hinduismen. Inom just hinduismen brukar man tala om att gudssynen är panteistisk. Inom den specifika religionen finns det olika syn på gud och det gudomliga och beror till största delen på vilken inriktning man själv har. Men generellt talar om att synen på gud och det gudomliga är panteistisk och då menar man att gud finns i allt, allt från det minsta sandkornet till stora berg, djur och människor. Man kan läsa mer om detta i de hinduiska skrifterna Upanishaderna. Även buddhismen är panteistisk eftersom även de som utövar denna religion, anser att det finns en själ i allt och att allting är en del av världsalltet.

En panteistisk världsbild återfinns också i de flesta hedniska och flertalet religioner i södra och östra Asien. Man brukar också säga att den nutida nyandligheten är panteistisk, åtminstone på ett generellt plan. Vissa beskriver också att flera naturreligioner har en panteistisk syn då de också har en tro på att naturen och gud är samma och att man bör visa naturen vördnad. Dagens panteister har ofta kopplingar till vissa miljö- och ekologiska rörelser.

Tankegångarna kan man också återfinna i antikens Grekland hos bland annat Thales, Herakleitos och Parmenides. Tankarna återfinns också i en bok vid namn De spatio reali av Joseph Raphson som utkom 1697. Dessa tankegångar fick sedan ett större genomslag i en bok av den irländske filosofen och författaren John Toland år 1705. Toland anses vara den förste författare som använder det engelska ordet pantheist i boken Socinianism Truly Stated. Vissa anser vidare att panteismen är förknippad med Johannes Scotus Erigena som var en irländsk filosof och teolog som levde på 800-talet på Irland. Han skrev huvudverket De Divisione Naturæ och menade att förnuftet och filosofin har en stor betydelse samt att vi inte kan få någon kunskap om Gud, utan endast vad Gud inte är.