Indisk mytologi
När man pratar om indisk mytologi syftar man vanligtvis på hinduismen och de gudasagor som förekommer inom religionen. Detta är trots allt en världsreligion som härstammar från just Indien. Den bygger på flertalet olika system som inkluderar såväl ett trossystem som filosofier och ritualer. Hinduism är dock en relativt ny beteckning på denna religion som brittiska författare myntade i början av 1800-talet.
När forskare studerar mytologi brukar de ofta definiera den som en samling hög skattade berättelser vilka förklarar hur människan kom till och hur världen fungerar. Dessa historier innefattar vanligtvis en skapelseberättelse, en berättelse om människans uppkomst, historier om gudarna och de ursprungliga hjältarna samt kopplingar mellan människan och det gudomliga. Även ett narrativ om vad som händer i livet efter detta brukar ofta förekomma som en del i mytologin.
Detta är förstås en väldigt grov beskrivning av de mest grundläggande heliga berättelser som religioner ofta bygger på. Men det är alltså generellt sett dessa teman som brukar avhandlas i mytologiska sagor och berättelser.
Indisk mytologi bygger på berättelser från flera källor
De flesta berättelser inom indisk mytologi härstammar dock från två kända berättelser: Mahabharata (Den stora berättelsen om Bhāratas) och Ramayana (Historien om Rama). Även de skrifter som går under samlingsbegreppet puranas är en viktig källa till dessa berättelser. Det rör sig generellt sett om väldigt fängslande historier som är såväl spännande och trollbindande som skrämmande på en och samma gång.
Indisk mytologi kretsar främst kring de berättelser som involverar de viktiga figurerna inom hinduismen: guden Krishna och hans älskarinna Radha, Rama och hans hustru Sita samt broder Lakshmana, Shiva och hans fru Parvati samt den mäktiga gudinnan Durga. Den sistnämnda figuren är främst känd som den gudomliga figur som besegrar buffeldemonen Mahishasura.
Många berättelser inom den indiska mytologin fokuserar också på hur människan egentligen kom till, olika sorters kärlek samt kampen mellan ordning och kaos eller plikt och lek.
Buddha såg till att omstöpa religionen och mytologin
Religionen hinduism och indisk mytologi är två väldigt nära sammanvävda ting och de kan egentligen inte särskiljas. Bägge är dessutom så pass omfattande att alla generaliseringar som kan göras högst sannolikt står för en alltför förenklad syn på respektive fenomen. De allra första mytologiska skrifterna kallas Veda och är en samling heliga psalmer som riktar sig till de ariska gudarna, såsom Shiva, Shakti, Vishnu, Surya, Ganesh och Karttikeya. Dessa gudar representerade naturens element: solen, vinden, elden etc.
I samband med att Buddha blev en religiös ledare omkring 500-talet f.Kr. började den gamla vediska religionen att förändras. Buddha gillade inte det hopkok som prästerna skapade för att tillskansa sig själva makt. Därför började han istället ta tag i problemet med mänskligt lidande och upptäckte en väg att få bukt med detta problem. Detta genom att leva ett disciplinerat liv och göra avkall på sina begär. Han fick så pass många följare att prästerna inte hade något annat val än att väva in Buddhas idéer och tankar i sina läror. Resultatet av detta blev hinduismen, en religion som har flera gudar men bygger på tre huvudsakliga sådana: Brahma, Vishnu och Shiva.
