Rosenkreuzarna, även kallade Rosenkorsarna, är ett hemlighållet ordenssällskap med hemliga läror från en svunnen tid. Namnet Rosenkreuzarna kommer från ordens symbol – ett kors med en ros – vilken påminner om Martin Luthers släktvapen. Ordens läror kombinerar ockultism med andra religiösa sedvänjor och övertygelser hämtade från bland annat hermetismen, gnosticismen samt den judiska mysticismen. En central del i Rosenkreuzarnas lära är tron att deras medlemmar sitter inne på hemlig visdom vilken de har ärvt från uråldriga tider.
Rosenkreuzarnas mytiske grundare
Rosenkreuzarnas ursprung och läror har under årens lopp beskrivits i tre anonymt publicerade böcker. De tre böckerna har kopplats till en Johann Valentin Andreæ, född 1586 och död 1654. Andreæ var en tysk teolog och sonson till den tyske teologen Jacob Andreæ, född 1528, död 1590.
I sina verk beskriver Johann Valentin Andreæ bland annat de resor som gjordes av Christian Rosencreuz, en mystisk man som ska ha levt under 1400-talet och grundat Rosenkreuzarna. Vissa menar dock att denne Rosencreuz är en fiktiv person som har skapats av Andreæ.
Rosencreuz ska enlig myten ha rest jorden runt i jakt på andlig kunskap. Han ska vistats en längre tid i arabvärlden som under denna tid var ett centrum för kunskap. Efter 15 år på resande fot ska han år 1403 ha kommit hem och blivit utskrattad för de idéer som han gav uttryck för. Han ska då ha bestämt sig för att inte dela med sig av sin lära till allmänheten utan istället hemlighålla den för alla utom ett fåtal invigda.
Orden nu och då
På grund av ordens hemlighetsfulla natur är informationen om det tidiga brödraskapet – om ett sådant ens existerade – knapphändig. Den kombination av mysticism och alkemi som är kopplat till det kom dock att bli väldigt inflytelserikt. Detta gjorde Rosenkreuzarnas lära attraktiv för många tänkare runt om i Europa, inte minst för den engelska forskaren och filosofen Francis Bacon. Under upplysningstiden på 1700-talet minskade dock attraktionskraften till fördel för den nyfunna rationalismen och skepticismen. Vissa av Rosenkorsarnas idéer överlevde dock och inkorporerades i den ökända Frimurarorden.
Under 1800-talet uppstod nya sammanslutningar i Rosenkreuzarnas namn. Detta i samma veva som ockultismen överlag fick ett uppsving i såväl Europa som i USA. Vissa av dessa sammanslutningar uppstod de facto ur just Frimurarorden.
1900- och 2000-talen
Två av de mest framgångsrika moderna organisationerna inom Rosenkreuzarnas orden etablerades på 1900-talet. En av dessa är Antiquus Mysticusque Ordo Rosae Crucis (AMORC), en idéell organisation grundad i New York 1915 av Harvey Spencer Lewis (född 1883, död 1939). Han hävdade sig ha lärt sig ordens läror från europeiska rosenkorsare och lyckades locka till sig medlemmar från världen över genom lektioner via postorder.
Den andra viktiga organisationen i modern tid är den som dansken Max Heindel (född 1865, död 1919) grundade i Seattle 1909. Hans sammanslutning gavs namnet The Rosicrucian Fellowship och gav inspiration till bildandet av andra grupperingar såsom den nederländska Lectorium Rosicrucianum, grundad 1924 av två av Heindels holländska studenter, Catherine de Petri och Jan Van Rijckenborgh. Denna gruppering stängdes under andra världskriget ner av nazisterna men omorganiserades efter kriget och blev sedan en världskänd institution.
Även i Sverige finns ordenssällskap som påstår sig härstamma från Rosenkreuzarna: 1988 grundades i Stockholm det hermetiska ordenssällskapet Svenska Misraimförbundet. Sedan 1994 och 2002 verkar även de bägge operativa ordenssällskapen Gyllene Gryningens Hermetiska Orden samt Sodalitas Rosae + Crucis & Solis Alati i vårt land.
