Inom den samiska religionen finns det flera saker som är värda att känna till. Nedan kan du läsa kort om deras historia och världsbild samt deras kontakt med gudavärlden.

Historia

Den samiska religionen kan också kallas för lapsk mytologi. Hur den tidiga religionen hos samerna såg ut vet man inte riktigt. De skriftliga källor som finns som berättar om detta, är skrivet från 1100-talet och framåt, där det först berättas om en nåjd som försätter sig själv i trance genom sin trumma för att på så sätt rädda en sjuk människa.

Därefter dröjer det fram till 1600-1700-talet innan mer detaljerade berättelser om den samiska religionen framträder i historien. Dessa skrifter har skrivits av präster med syfte var att omvända samerna till den kristna tron. Under denna period beskrivs hur samerna bland annat var tvungna att överge sina riter och religiösa föremål. Under 1800-talet beskrivs samerna som indrivna i kyrkans ramar och att deras tro endast fanns i en dold form.

Det man däremot vet med säkerhet är att samerna tidigt slog sig ner som jägare och fiskare i det område som de i dag bor i. Man vet också att den samiska tron har förändrats genom tiden och genom att ha levt sida vid sida under lång tid med andra folk så har kunskaper och tänkande kunnat bytts dem emellan.

Den samiska världsbilden och koppling till naturen

I den samiska världsbilden delas världen in i tre olika sfärer som alla befolkades av gudar och andra gudomliga väsen. Dessa sfärer var den himmelska, den jordiska samt den underjordiska, där de två sistnämnda även befolkades av människor och djur respektive de döda.

Vad gäller naturen så ansåg samerna att den var besjälad. Det var också viktigt att man kom bra överens med både naturens rådare och människorna som fanns omkring en. En rådare vakade över ett specifikt område eller djurart. Rådarna delade även med sig av sin rikedom till människorna om de höll sig väl med dem, eller undanhöll denna om människorna inte behandlade dem väl eller bröt mot de regler som fanns.

Samernas gudar och gudinnor

Vissa företeelser beskrivs ofta eller på flera platser i historieböckerna, och samernas gudar och gudinnor är en sådan allmängiltig företeelse. Den himmelska världen befolkades av de högsta gudarna: Rádienáhttje, som också kallas Värálda ráde, och hans fru/kvinna Rádienáhkká samt deras gemensamma son. Naturfenomen som åska, vind och sol ansågs av samerna också vara gudomliga och hade både godhet och ondska i sig. Solen var till exempel en central gudinna medan åskan gav regn och kunde vara farlig för både människor och djur. Det fanns även andra gudinnor samt vildmarkens gudar.

Nåjden – en kontakt mellan gudarnas och människornas värld

Inom den samiska religionen offrade man av många olika anledningar, från att få jaktlycka till att överkomma en sjukdom. Genom att offra visade man sin respekt gentemot gudarna. För att förmedla kontakten fanns nåjden som hade utsetts av andarna. Nåjden försatte sig i trance genom att jojka och slå på sin trumma och hans själv kunde då resa till andra världar. På sin resa hade han hjälpandar som kunde till exempel vara en fisk eller en fågel som beskyddade honom och hjälpte honom på resan. Hur man ser på en nåjd och dennes funktion har genom åren förändrats och ses idag som någon som kan bota på annat sätt än vad en läkare kan, kan känna på sig vad som kommer att hända eller uppfattar saker i naturen på ett annorlunda sätt.