Shintoismen är en japansk religion som har sitt ursprung i ordet “shinto” (神道), vilket betyder “gudarnas sätt”. Det är en inhemsk trosuppfattning i Japan som är lika gammal som själva landet. Tillsammans med buddhismen är shintoismen en av de två stora religionerna i landet.

Shinto har till skillnad från många andra religioner ingen grundare eller heliga skrifter. Det är inte heller vanligt med predikan, då shintoism är en religion som är djupt rotad i det japanska folket och dess traditioner.

Till skillnad från många monoteistiska religioner finns det inget absolut i shintoismen. Det finns inget rätt eller fel och ingen är perfekt. Det är istället en optimistisk tro, en tro på att människor i grund och botten är goda och att ondska orsakas av onda andar. Därför är syftet med de flesta shintoistiska ritualer att hålla onda andar borta genom rening, bön och offer till gudarna (kami).

Shintoismens historia

När buddhismen introducerades under 600-talet uppstod initialt ett antal konflikter. Anhängare till de bägge religionerna lärde sig dock snart att leva tillsammans och låta shintoismen och buddhismen komplettera varandra. Många buddhister ser kami, d.v.s. shintoismens gudar, som uppenbarelser av Buddha.

Kami är heliga andar som kan anta vilken form som helst, till exempel fertilitet, floder, träd, berg, regn och vind. När en människa dör och vördas av sin släkt, blir denne en släkt-kami. Kami i form av extraordinära människor bevaras ofta i skrin vid vissa helgedomar. Den allra viktigaste av alla kami anses vara solgudinnan Amaterasu.

Under meiji-perioden utsågs Shintoism till Japans statsreligion. Shintoistiska präster blev statliga tjänstemän, viktiga helgedomar bekostades med skattemedel, och man använde japanska skapelsemyter för att skapa en nationell identitet med kejsaren som mittpunkt. Man försökte även separera och frigöra shintoismen från buddhismen. Efter andra världskriget separerades denna religion istället från staten.

Shintoismen idag

Människor söker än idag stöd från shintoismen genom att be vid sitt altar i hemmet eller genom att besöka helgedomar. Ett stort antal talismaner finns tillgängliga vid helgedomarna och tros kunna öka trafiksäkerheten, främja en god hälsa, säkerställa affärsmässig framgång, ge säkra födslar, få studenter att prestera väl på prov o.s.v.

Även ett större antal bröllop hålls i shintoismens anda. Döden anses dock vara en källa till orenlighet, vilket gör att man gärna överlåter till buddhismen hantera den. Det finns därför inga shintoistiska kyrkogårdar och de flesta begravningar i landet är buddhistiska sådana.

Shintoistiska helgedomar är de platser där dyrkan sker och där kami bor. Många helgedomar firar regelbundet med festivaler (matsuri) för att visa upp sin kami för omgivningen. Det är dock inte bara gudarna som bor på helgedomarna, utan även shintoistiska präster bor och verkar ofta där. Prästerna får understöd från yngre kvinnor (miko) i samband med de ritualer som äger rum i helgedomen och de uppgifter som utförs där. Dessa kvinnor bär vit kimono, måste vara ogifta och är ofta döttrar till präster.

De ritualer som utförs i helgedomarna syftar till att skapa och upprätthålla en koppling mellan det moderna Japan och dess antika förflutna.