Mesopotamisk mytologi
Det finns mytologiska historier och skapelseberättelser inom de flesta av världens kulturer. När det kommer till mesopotamisk mytologi finns bevis på dessa bevarade från så tidigt som 1000-talet f.Kr. Dessa bevis tyder på att flera av de mesopotamiska gudarna associerades med naturkrafter, men man har inte funnit någon berättelse som tar upp själva skapelsen. Därför har man istället antagit att de olika gudarna existerade innan vår värld skapades.
Detta är dock inte hela sanningen. Tyvärr finns det väldigt lite sumerisk litteratur bevarad från 3000-talet f.Kr. Det finns dock flera fragment av stentavlor som hänvisar till en tid före gudavärlden. Därmed tros det ursprungligen ha funnits en skapelseberättelse även inom mesopotamisk mytologi. Under tiden före gudavärlden ska endast Jorden och himlen ha existerat. Allt var mörkt och vare sig solljuset eller månljuset existerade. Jorden var dock grön och det fanns vatten på marken, men ingen växtlighet.
Det finns många mytologiska berättelser, dikter och andra verk som berör skapelseberättelsen och andra delar av mytologin. Nedan beskriver vi några av de viktigaste sådana närmare!
Mer om skapelseberättelsen inom mesopotamisk mytologi
I vissa sumeriska dikter från början av 2000-talet f.Kr. återfinns mer information om skapelsen. Till exempel finns det en dikt som utgår från att gudarna och universum redan existerade och att Jorden och himlen för länge sedan suttit ihop men senare skiljts åt. Än senare ska människan ha skapats, varpå de stora och mäktiga gudarna inbördes ska ha delat upp uppgifterna kring att styra himlen, Jorden och underjorden.
Världen var tvungen att hanteras på ett bra sätt för att undvika kaos. Därför kom de olika gudarna att tilldelas varierande uppgifter och ansvarsområden. Dessa inkluderade bland annat att översynen av grödor, vatten, byggnationer, djurliv och kvinnors aktiviteter. Även styrandet av himlen och Jorden var alltså en sådan översyn som behövde tilldelas.
En annan dikt beskriver jorden som först karg och fri från får, getter och säd. Gudarna ska senare ha skapat får och säd samt givit dessa till mänskligheten så att människorna kunde klara sig på Jorden. Men vatten var ingenting som människorna kunde dricka och använda förrän en av gudarna skapade de bägge floderna Eufrat och Tigris. Skapandet av dessa fick vattnet att flöda från bergen och ner i floderna. Även mindre vattenströmmar och vattenbryn skapades och fylldes med fiskar såväl som fåglar.
Babylonernas skapelseberättelse
Babylonierna hade dock sin egen tolkning av mesopotamisk mytologi. Enligt dem gick en av skapelseberättelserna ut på att guden Marduk skapade världen. Han ska då ha börjat med att skapa havet innan någonting annat skapades. Därefter skapades städerna Babylon och Eridu. Därefter skapades templet Esagila, Marduks tempel.
Först därefter ska Jorden ha skapats. Detta ska ha gått till på så vis att jord lastades på en flotte i det urtida havet. Därefter ska människan ha skapats, följt av de vilda djuren, floderna Tigris och Eufrat, träskmarker, växtlighet och tamdjur. Allra sist började palmlundar och träd dyka upp på Jorden.
Därmed skiljer sig alltså babylonernas skapelseberättelse åt från sumerernas. Bägge utgör dock tillsammans den mesopotamiska mytologin.