Spiritismen – en djupdykning i denna tankevärld

Spiritism är ett begrepp som ofta missförstås och ibland blandas ihop med spiritualism. Spiritismen är dock en egen uppsättning övertygelser och filosofier som har fått en global följarskara. Den har sitt ursprung i 1800-talet och fokuserar på andarnas natur, ursprung och öde, samt deras koppling till den fysiska världen. I den här artikeln gör vi en djupdykning i denna tankevärld och fördjupar oss i dess grunder, historiska rötter och huvudprinciper.

Så kom spiritismen till

Spiritismens formella rötter kan spåras tillbaka till den franske pedagogen Léon Denizard Rivail, som skrev under pseudonymen Allan Kardec. Rivail var en pedagog som påverkades av sin tids vetenskapliga upptäckter, och till en början var han skeptisk till andliga fenomen. Men efter att ha deltagit i seanser och bedrivit grundlig forskning blev han förespråkare för idén att andevärlden inte bara är verklig utan även kan förstås på ett systematiskt sätt. Hans bok Andarnas bok publicerades 1857 och la grunden för den moderna spiritismen.

De grundläggande principerna

Spiritismen vilar på en uppsättning grundläggande principer som skiljer den från andra andliga och religiösa läror. Dessa principer innefattar:

• Man utgår från att andar reinkarnerar flera gånger som en del av en evolutionär process vilken leder till moralisk och intellektuell förbättring.
• Andens oförgänglighet. Enligt spiritismen är andar odödliga väsen som lever bortom den fysiska världen.
• Lagen om orsak och verkan. Denna lära hävdar att handlingar i den materiella världen har återverkningar i den andliga världen. Därmed skapas ett moraliskt ramverk inom vilket andar utvecklas. När det kommer till sambandet mellan orsak och verkan kan vi även dra en parallell till de 12 universella lagarna.
• Kommunikation mellan andra och människor. En av spiritismens viktigaste grundsatser är att levande individer kan kommunicera med andar. Denna kommunikation sker vanligtvis med hjälp av ett medium.
• Andlig utveckling. Läran betonar att varje individ har förmågan att utvecklas moraliskt och intellektuellt genom inlärning och självförbättring. Detta gäller både på det kroppsliga och andliga planet.

Så utövas spiritismen

Spiritismen har inga ritualer, heliga platser eller symboler. Dess utövande förenklas ofta till moralisk självförbättring och välgörenhet samt studier av spiritistisk filosofi. Kommunikationen med andevärlden sker vanligtvis genom ett medium, och denna person fungerar då som en bro mellan den fysiska världen och andevärlden. Sessionerna kan variera i format och inkludera direkt röstkommunikation, skrift eller till och med innefatta elektroniska medel.

Spiritism bör inte förväxlas med spiritualism eller religioner

Det finns flera viktiga skillnader mellan spiritism och spiritualism, även om bägge läror har en tro på livet efter döden och möjligheten att kommunicera med andar. De skiljer sig åt avsevärt i fokus och metodik. Till exempel innefattar spiritualismen inte nödvändigtvis reinkarnation som begrepp och är ofta mer inriktad på att bevis att det finns ett liv efter döden. Detta snarare än att bygga upp en sammanhängande moralisk och filosofisk ram.

Spiritism är inte heller en religion i sig, eftersom den inte involverar vare sig en dyrkan av en gudom, riter eller en har präster. Läran ligger istället närmare ett filosofiskt system som innehåller vetenskapliga och moraliska element. Den syftar till att ge förklaringar till verklighetens natur som harmonierar med vetenskapliga upptäckter. Detta är något som traditionella religioner ofta kämpar med att åstadkomma.