Om vi är lyckliga på facebook så tycker människor vi är olidliga.
Om vi är glada så tycker de att vi överdriver.
Om vi är ledsna så tycker de att vi är negativa.
Om vi har sorg så ska vi veta var gränsen går.
Om vi står för något så måste vi alltid överbevisas.
Om vi är positiva så är vi ytliga och falska.
Om vi är negativa så är vi martyrer.
Har vi ironi så missförstås vi.
Har vi humor så tycker alltid några att det inte är kul.
Är vi framgångsrika så skryter vi.
Är vi inte framgångsrika så är vi losers.
Ingen gillar för glada, för lyckliga eller för positiva människor.
Ingen gillar heller för gnälliga, för sjuka och för olyckliga människor.
Ingen gillar heller de som är för vältränade, för hurtiga, lagar för mycket god mat, eller gör för mycket selfisar med plutmun, eller som stolt visar upp sina djur eller barn.
Nykära har vi inte heller tolerans med, och bittra nyskilda ska vi inte tala om.

För att förstärka allt detta så görs det återkommande undersökningar som hela tiden bekräftar vilka vi ska reta oss på, och alla känner att de måste ändra sig på någon punkt som de känner sig träffade på.

Varför denna underliggande känsla av att alla borde vara lite bättre, eller åtminstone lite annorlunda?

Det är när alla dessa känslor dyker upp som vi får en nyckel till vad vi bör arbeta med. Oss själva.

Namnaste Vivi