Häxa
Jag har levt som “häxa” i tidigare liv. Jag är utbildad Reinkarnations terapeut så det här med tidigare liv och hur det påverkar oss intresserar mig mycket.
Det är hemskt att tänka tillbaka på alla dessa kvinnor och ibland män och barn som har fått sätta sina liv till på ett fruktansvärt sätt för att de valt ett liv där de lyssnade till sin inre röst och hjälpte till med läkande, barnafödande mm. De var inte riktigt som andra, de hade gåvor precis som många av oss har idag. Oavsett andlig inriktning så blir vi fortfarande förföljda, förlöjligade och trakasserade.
Häxberget
År 2000 så bestämde sig ödet för att föra mig till Kramfors där Häxberget låg. Jag åkte förbi skylten av en ”slump” och var såklart tvungen att besöka platsen där den statliga trolldomskommissionen dömde och totalt avrättades 71 personer, en slakt utan dess like.
I oktober 1674 var det rättegång på gästgivaregården i Hammar i Torsåkers Pastorat. Det var församlingsbor från Torsåker, Dal och Ytterlännäs som stod anklagade för häxeri. Domstolarna och Svenska kyrkan lyckades genomföra Sveriges största dokumenterade massavrättning i fredstid med stöd av gällande lagstiftning.
Jag levde här under den tiden men blev beskyddad av min familj och avrättades därför inte. Strax efter att mina vänner avrättades så lämnade jag min bygd för att aldrig mer återvända. Förrän nu.
Platsen har fortfarande en otroligt stark energi och jag kunde se synen av allt kladdigt blod framför mig och känna skräcken och paniken som spred sig. Samtidigt så kände jag att platsen har fått frid och ro, att det finns en värdighet och en stark kvinnlighet på den. Moder Jord har tagit hand om dem som satte livet till och deras blod flyter i hennes ådror och rötter.
Någon gång ska jag återvända till denna plats för att göra en ceremoni med mina häxvänner. Vila i frid mina kära vänner och systrar, vi ses återigen någon dag. Kanske i detta liv.
Inkvisitionen
Den tidens häxjakt under inkvisitionen har gjort att många som levt som häxa i ett tidigare liv inte vågar gå ut och stå för sin andlighet. Själen har inte glömt vad som hänt och detta gör att rädslan finns kvar. Kanske känner du igen dig?
Namaste Vivi
2 kommentarer
Var dit för två år sedan och det var en mycket speciell upplevelse.
Kände en stor ödmjukhet inför all den kunskap som offrades där.
Jag var där igår. Ensam vandrade jag i leran upp. Precis före platsen känner jag mig kvävd känner hur det trycker ch blåser i örat.. uppe p plats är det vemod men som du beskriver ett lugn som infinner sig… en pusselbit har satt sig på plats.. jag har känt behovet länge för ett besök.. kanske var jag där då.. på plats när det brann. På vägen tillbaka möter jag tre kvinnor varpå frågar mig om jag slapp elden denna gång.. jag klara mig.. det säger rätt mycket o hur vi har en osynlig sammanhållning vi kvinnor som besöker platsen…