Från vår civilisations vagga och fram till modern tid har vi människor använt oss av olika spådomsformer i historien, som ett försök att kommunicera med det övernaturliga när vi har sökt hjälp och vägledning i våra privatliv eller offentligt. Spådom utövas ofta som ett sätt att se in i framtiden, och ibland det förflutna. Det är en av de vanligaste uppgifterna som en shaman, medicinman, siare, präst, häxa eller trollkarl har och har haft genom historien. Vi har ofta kallat dessa personer för spåmän, och de har ofta tillhört en särskild kategori präster eller prästinnor i såväl tidigare som nuvarande civilisationer. De är också särskilt utbildade för att utöva och tolka sina spådomskunskaper.

Egyptierna, hebréerna och druiderna förlitade sig på kristallkulor eller andra skinande föremål för att spå. Druiderna läste även dödsryckningar och spådde med hjälp av offerdjur. Kaldéerna var de första att använda sig av järtecken. Grekerna var beroende av dessa, och bland romarna vidtog staten aldrig betydande åtgärder utan att först be spåmännen om råd. Faktum är att tron på spådom har existerat genom hela människans historia, både bland icke-civiliserade som de mest civiliserade länderna. Ändra fram till idag har önskan om att få veta framtiden hela tiden gjort att någon spådomsform har varit aktuell.

Orakel, astrologi och andebesvärjande

Grekerna hade sina orakel som ansågs tala för gudarna. Så långt tillbaka som år 1 000 f.Kr. använde man i Kina sig av ett orakel som kastade och läste långa eller korta stjälkar av rölleka. En annan form av kinesisk spådom som har utövats, och fortfarande utövats, är feng-shui. Denna metod går ut på att upprätta garvar, byggnader och andra fysiska strukturer genom att först avgöra hur strömmar av osynlig energi går genom vår planet. Numera använder vi som bekant oss av denna metod även för att möblera våra hem.

Vilken typ av spådom en viss civilisation använde sig av berodde på en rad olika förutsättningar såsom historiska influenser och kultur. Framtiden spåddes bland annat med hjälp av himlen (astrologi), drömmar och orakel. Man kunde även använda sig av andar som kallades för att berätta om framtiden (andebesvärjande). I början av den hebreiska kulturen vände man sig till heliga orakel såsom Terafim, Urim och Thummim.

Spådom enligt bibeln och på medeltiden

Även naturen har använts till spådom. I bibliska tider bevittnade man även hur fåglarna flög som ett sätt att spå. Man trodde nämligen att fåglar bar på en röst och att de berättade saker genom sina vingslag. Även i arabvärlden har man historiskt sett betraktat korpen som ett slags omen. Antika folkslag såsom babylonierna sa sig förstå trädens språk. Bibelns Josef använde sig av vattnet för att spå. Han såg in i framtiden genom att hälla vatten i ett glas, kasta i små bitar av guld eller juveler i vätskan, se vilka figurer som bildades och förutspå framtiden utifrån dessa.

På medeltiden kastade man ofta sand eller ärtor på ett fält för att därefter läsa av mönstren efter att föremålen hade fallit på marken. Flisor av trä, från vilka barken hade avlägsnats på ena sidan, kunde kastas upp i luften och beroende på huruvida flisorna föll på sidan med bark eller den avskalade sidan, kunde detta omen tolkas som fördelaktigt eller ofördelaktigt.