Att söka sin andliga väg.
När jag började söka min andliga väg på tidigt 80tal så fanns det inga genvägar, det fanns ingen att fråga, knappt några kurser att gå och inget att googla. Jag invaderade andliga bokhandlar och läste, testade och förkovrade mig under många år. Jag brann, jag följde min passion, jag var besatt, jag älskade det, jag kunde inte få nog, jag sökte svar. Det är nu 34år sedan.
Idag får jag hela tiden frågor och mail från människor hur de ska göra för att utveckla sig? Precis som att jag vet deras väg, precis som att jag kan bespara dom den egna snåriga resan till insikt, bespara dom sökandet? Precis som att det finns ett perfekt svar.
Man måste vilja, man måste brinna, man måste söka, man måste hitta sina svar och sanningar själv. Man måste söka för att man bara inte kan låta bli. Det finns ingen genväg.
Visst ger jag råd, visst kan jag berätta hur jag gjort och dela med mig av min erfarenhet och kunskap. Men jag kan inte dela min väg med dig, du måste gå din, framförallt så måste du hitta den själv och det gör man endast genom att söka den.
Vi lever i en fastfood tid men andlighet är slowfood, den måste få stå på spisen och puttra länge för att till fullo komma till sin rätt. Glöm alla genvägar och se det i stället som en livslång resa utan slut. Har du bråttom att komma fram så har du missat målet.
Ha tillit till att du har vägledning, du kommer du att finna din väg, men du måste göra ditt jobb och det är att börja ditt sökande. Det rätta rådet, svaret eller ögonblicket kommer aldrig att infinna sig om du inte själv tar tag i det. Då spelar det ingen roll hur många tips eller råd jag ger. Vägen ligger öppen för dig, du behöver bara börja gå den.
Namaste Vivi
I rörelse – Karin Boye
Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd.