buddiskmen – Skandhas

Inom buddhismen är förståelsen och tillämpningen av skandhas avgörande för utövarens väg mot insikt och befrielse.

Inom buddhismen betraktas uppfattningen av jaget som en illusion. Denna tradition lär ut att det vi tänker på som ”jag” är egentligen en samling av fem olika skandhor:

• materia
• fysiska sensationer
• upplevelser
• impulser
• medvetande

Skandhorna är inte bara centrala för förståelsen av jaget utan också för konceptet anatman, eller icke-jag, vilket är motståndet till atman som är själens begrepp i hinduismen.

• Anatman är ett av de tre märkena av existens inom buddhismen, tillsammans med dukkha (lidande) och anitya (förgänglighet).
• Buddhismens lära om icke-jaget förklarar att eftersom skandhorna ständigt ändras och är förgängliga, kan inget permanent eller oberoende jag hittas när de dissekeras.
• Detta är en grund för förståelsen av dukkha, då begäret efter ett permanent jag skapar lidande.
• För att uppnå befrielse, eller nirvana, krävs därmed en insikt om anatman och befrielsen från återfödelses cykeln, samsara.
• Vägen till denna insikt inkluderar praktiserandet av dharma och följandet av den åttafaldiga vägen, som är etiska och meditativa övningar som leder till ökad medvetenhet och rening av sinnet.

Buddhismen delas in i två huvudgrenar: Theravada och Mahayana.

• Theravada anses värdiga för att nå upplysningen till att bli befriad från återfödelse.
• Mahayana fokuserar på bodhisattva-vägen där det orubbliga målet är att uppnå buddhas status för att vägleda andra till upplysning.

Oavsett tradition är den fundamentala strävan att förstå sanningen om lidandet, uppnå lycka och slutligen nå ett paradisliknande tillstånd genom insikt och utslocknande av begär, kallas parinirvana.

Materia och Form

Inom buddhismen är materia en central del av individens tillvaro och interagerar nära med de andra skandhas.

Buddhas syn på materiens natur

Enligt Buddha består all materiell existens av tillsynes konkreta komponenter som dock vid närmare granskning visar sig vara övergående och icke-beständiga. Denna förståelse ligger i linje med anatman, konceptet om icke-själ, vilket förnekar en evig, omutbar kärna hos individen.

• Materia, eller rupa på sanskrit, är den första av de fem skandhas och omfattar inte bara den fysiska kroppen utan också materiella objekt som är källor till sensoriska upplevelser. Inom Mahayana-buddhismen ses materiens övergående natur som en del av samsara, det eviga kretsloppet av födelse, död och återfödelse.

Förhållandet mellan materia och skandhas

Materiens roll inom de fem skandhas är fundamentalt eftersom det är genom den fysiska formen (materia) som andra skandhas, såsom sensationer (vedana), perception (samjna), mentala formationer (samskara), och medvetande (vijnana), kan manifestera sig.

Förståelsen av materia i förhållande till skandhas är avgörande för att uppfatta anatman – det icke-själv som praktiserande strävar efter att få insikt i för att kunna uppnå nirvana, befrielse från samsara.

Detta sätt att betrakta materia och form visar på det djupa sambandet som existerar mellan de fysiska och mentala aspekterna av existensen och understryker det kollektiva beroendet samt den inbördes relationen mellan de skandhas som styr vår uppfattning av jaget och världen.

Fysiska Sensationer och Känslor

Fysiska sensationer är upplevelser som uppstår genom interaktioner med den yttre världen och kroppens reaktioner, medan känslor reflekterar vårt interna tillstånd som en del av de fem skandhorna inom buddhismen.

Ursprung och inverkan av fysiska sensationer

Fysiska sensationer uppstår från direktkontakt mellan kroppen och den omgivande miljön. Dessa sensationer kan vara av varierande natur, såsom värme, kyla, smärta, eller tryck, och de är alla en del av den materiella skandhan. De fysiska förnimmelserna tjänar som signaler till medvetenheten och kan orsaka emotionella reaktioner eller dukkha – en term som betecknar lidande eller otillfredsställelse inom buddhismen.

1. Värme
2. Kyla
3. Smärta
4. Tryck

Dessa sensationer spelar en central roll i hur individer interagerar med sin omvärld och kan påverka både fysiskt och psykiskt välbefinnande.

Känslor som en del av skandhorna

Känslor, å andra sidan, är en mer komplex process som inkluderar fysiska sensationer men involverar även mentala attribut som minnen, tankar och beteenden. Buddhas lära betonar att känslor är en del av de fem skandhas, vilket indikerar att de inte är beständiga utan ständigt föränderliga. Denna insikt är viktig för förståelsen av självet och för medveten närvaro inom buddhismen. Det är genom medvetenhet om känslornas natur som en person kan närma sig vägen mot upphörandet av lidande (dukkha).

• Glädje
• Sorg
• Rädsla
• Ilska

Genom att observera och förstå känslornas ursprung och deras inverkan på individen, kan man utveckla djupare insikt och klarhet i sina andliga strävanden.

Upplevelse och Perception

Upplevelse och perception är centrala aspekter i förståelsen av individen inom buddhismen, där de utgör delar av de fem skandhorna.

Sinnen och sinnesintryck inom buddhismen

Inom buddhismen innehar de fysiska sinnena en avsevärd roll i hur upplevelsen formas. Sinnesintryck är de stimuli som mottas genom de fem sinnena – syn, hörsel, lukt, smak och känsel – samt det inre sinnet som omfattar tankar och känslor. Buddhismen ser dessa sinnesintryck som temporära, föränderliga och icke-permanenta – de bidrar till skapandet av dukkha, eller lidande, när individen klamrar sig fast vid dessa.

• Syn: Uppfattar visuella stimuli.
• Hörsel: Uppfattar ljud.
• Lukt: Uppfattar dofter.
• Smak: Uppfattar smaker.
• Känsel: Uppfattar fysiska sensationer.
• Det inre sinnet: Uppfattar tankar och känslor.

I processen av perception är medvetenheten det skikt som erkänner och tolkar dessa intryck, vilket leder till en djupare insikt i den impermanent och icke-essentiella naturen av själv.

Perceptuella processer och buddhistisk psykologi

Buddhismens syn på de perceptuella processerna involverar en förståelse av hur mentala faktorer påverkar upplevelsen av verkligheten. Enligt buddhismen genomgår sinnesintrycken olika lager av psykologisk bearbetning som resulterar i en upplevelse som kan vara färgad av subjektiva bedömningar och illusioner.

• Omedelbar perception: Direkt erfarenhet utan kognitiv bearbetning.
• Bearbetad perception: Intrycken tolkas, vilket kan bidra till felaktiga uppfattningar.

Detta koncept pekar på vikten av medvetenhet och klarsyn för att skilja mellan ren upplevelse och tolkningen som kan leda till en felaktig uppfattning av verkligheten. Inom buddhistisk psykologi är uppmärksamhet på hur perception sker kritisk för att utveckla insikt och därigenom minska dukkha.

Impulser och Begär

I buddhismen uppfattas impulser och begär som centrala koncept i förståelsen av mänskligt lidande och strävan efter upplysning.

Begärets natur och dess roll i lidandet

Begär, inom buddhismen ofta refererat till som livstörst eller tanha, betraktas som en av de grundläggande orsakerna till dukkha – ett begrepp som kan beskrivas som lidande, otillfredsställelse eller existentiell olust. Begärets natur är sådan att det ständigt skapar ett tillstånd av längtan och vidmakthåller därmed samsara, livets eviga cykel av återfödelse och lidande. Detta är välillustrerat i den buddhistiska läran om de fem skandhorna, där impulser ses som en del av detta sammanhang och bidrar till den ständigt flödande processen av begär och fästning.

• Sambandet mellan begär och dukkha:
  1. Begär efter sinnliga nöjen.
  2. Begär efter existens och icke-existens.
  3. Begär föder fästning, vilket leder till lidande.

Begär är sålunda förenlig med en kontinuerlig cykel av tillfredsställelse och frustration, vilket enligt buddhismen leder till en oändlig serie av födelse, död och återfödelse.

Hur kontroll över impulser leder till upplysning

För att bryta sig fri från samsara och uppnå nirvana – ett tillstånd av fullständig frigörelse och frid – är det väsentligt att utöva kontroll över sina impulser. I buddhismen presenteras åttafaldiga vägen som ett systematiskt tillvägagångssätt för att kultivera insikt, etik och mental disciplin. Genom att följa denna väg utvecklar en individ visdom i förståelsen av livets natur, förbättrar sitt moraliska beteende och tränar sitt sinne för att bemästra sina impulser och begär.

• Komponenter i den åttafaldiga vägen som kontrollerar impulser:
  • Rätt förståelse
  • Rätt avsikt
  • Rätt tal
  • Rätt handling
  • Rätt livsföring
  • Rätt strävan
  • Rätt medvetenhet
  • Rätt meditation

En bodhisattva, en som strävar efter upplysning för alla varelsers skull, är ett exempel på den ultimata manifestationen av dessa principer, där fullständig kontroll över impulser och begär har uppnåtts och medlidandet med andra står i centrum för existensen.

Medvetande och Medvetenhet

Inom buddhismen är medvetande och medvetenhet centrala koncept som är avgörande för förståelsen av individen och vägen till upplysning.

Definition av medvetande enligt buddhistisk filosofi

Buddhismen identifierar medvetandet som en av de fem skandhas, vilka är de element som sammanfattar den levande erfarenheten. Medvetande (vijnana i Sanskrit och vinnana i Pali) betraktas inte som en permanent del av en individ, utan snarare som en ström av psykiska händelser. Det existerar inte ett oberoende ”jag”, eller ett permanent själv (anatta), vilket skiljer sig från många andra religiösa och filosofiska traditioner som postulerar en evig själ. Medvetandet i denna kontext är föränderligt och påverkas av de andra skandhas: form, sensationer, uppfattningar och mentala formationer.

Medvetenhetens roll i självförståelse och upplysning

Medvetenhet i buddhismen är en djupare insikt och förståelse som kan uppnås genom meditation och andra andliga praktiker. Den innebär en insikt i samsara, kretsloppet av födelse, död och återfödelse, samt en förståelse av begrepp som icke-jag (anatta). Medvetandets icke-permanenta natur är en grundläggande del av denna insikt. Genom medvetenhet kan man inse det falska i att klänga vid ett konstant ”jag”, vilket leder till frigörelse och till slut upplysning (nirvana). De som praktiserar buddhism strävar efter att utveckla medvetenheten för att överbrygga klyftan mellan subjektiv upplevelse och objektiv verklighet, så att den inre uppfattningen mer noggrant återspeglar sanningar om tillvaron.

Buddhistisk Praxis

Meditation och dess plats i förståelsen av skandhas

Meditation är en central aspekt i buddhistisk praxis och tjänar som ett verktyg för att skärpa medvetandet och förståelsen av skandhas. Inom både Theravada och Mahayana-traditionerna utgör meditation en metod för att observera de fem skandhas: materia, sensationer, upplevelse, mentala formationer och medvetande. Genom meditation strävar utövaren efter att transcendera det falska jaget som uppstår ur ett felaktigt greppande av dessa skandhas. Målet är att uppnå nirvana, en befrielse från återfödelsens cykel. Meditation vägleder individen i att utforska hur skandhas samverkar för att skapa den upplevelse som missuppfattas som ett fast ”jag”, vilket är ett central begrepp i Buddhas lära.

Betydelsen av dharma och åttafaldiga vägen

Dharma representerar Buddhas lära och innefattar det kollektiva kunnandet om hur man lever ett liv i harmoni med universums sanningar. Det är i följsamhet till dharma som en buddhist finner vägledning i sina ansträngningar att övervinna lidandet och nå befrielse. Den åttafaldiga vägen är en detaljerad utläggning av dharma, som erbjuder en successiv praktik inom moral, meditation och visdom. De åtta delarna är indelade i tre sektioner: etik (rätt tal, rätt handling, rätt levnadssätt), mental disciplin (rätt ansträngning, rätt uppmärksamhet, rätt meditation) och visdom (rätt synsätt, rätt beslut). Dessa komponenter samverkar för att renodla sinnet och minska greppet om de skandhas som är källan till lidande. En särställning inom Mahayana-buddhismen är begreppet bodhisattva, en som strävar efter upplysning inte bara för sin egen befrielse utan för att också kunna hjälpa andra.

Livscykeln och Återfödelse

Inom buddhismen är begreppen livscykel och återfödelse centralt knutna till förståelsen av skandhorna och strävan efter upplysning.

Återfödelsens koncept och relation till skandhorna

Buddhismen introducerar återfödelse som en process där en individs skandhas – de grundläggande komponenterna som utgör existensen – fortsätter efter den fysiska döden in i en ny levnad. Återfödelsens natur är direkt relaterad till dessa fem skandhor:

1. Materia (rupa)
2. Fysiska sensationer (vedana)
3. Upplevelse (samjna)
4. Impulser (samskara)
5. Medvetande (vijnana)

Skandhorna är inte statiska utan ändras och påverkas av handlingar (karma), vilket avgör kvaliteten på nästa återfödelse inom samsara, det oändliga kretsloppet av födelse, död och återfödelse.

Samsara och möjligheten till befrielse genom upplysning

Samsara beskriver det kontinuerliga flödet av existens och lidande, dukkha, som levande varelser upplever. Buddhismen erbjuder en väg ut genom upplysning, eller nirvana, vilket är en fullständig upphörande av begär och därmed ett avslut på återfödelsens cykel.