Många blir irriterade när man säger att ”allt har en mening”. Sanningen är att det får en mening först när vi ger det en mening. Det är vårt val hur vi förhåller oss till det som sker och vad vi ska få ut av det.

Om man väljer att se vad man kan lära ur en situation eller relation, eller vad man fått som man annars inte hade fått så kan man förstå den dolda gåvan. Det innebär inte alltid att den uppväger det man har förlorat. Det innebär däremot att det finns ett tillfälle till växt.

Kanske ska du i din tur lämna vidare din erfarenhet till någon annan. Kanske kommer du att finnas där för en medmänniska på ett helt annat sätt en vad du hade gjort om du inte fått den erfarenheten. Kanske kommer du en dag att ta ett steg eller göra en handling som du aldrig gjort om det inte hade hänt dig. Eller kanske kommer någon annan att finnas där för dig just för att de själva har växt av en utmaning eller kris?

I en värld där ingen förlorar något eller någon skulle ingen förstå smärta och kunna relatera till andras kriser. Vi skulle leva i en omänsklig värld. Inom buddismen säger man att man någon gång själv måste ha vandrat i helvetet för att förstå andra som lider.

Det är upp till oss att söka meningen i det som sker, då först har det en mening. Det är upp till oss om vi ser erfarenheten som ett tillfälle till växt eller inte. Det bästa vi kan göra för oss själva är att inte värdera det som sker utan att acceptera, söka försoning, släppa och gå vidare. Vad vi tar med oss ur erfarenheten är upp till oss.

När vi ger även de värsta sakerna i vårt liv en mening så har även våra liv fått sin självklara mening. Man får endast svar på frågor genom att ställa dom, och svaren finns sällan utanför oss själva. Fråga dig vad meningen i det inträffade är och du ska finna svaret. Men om du inte frågar utan bara förbannar så kommer du inte att finna de tecken och svar som sänds till dig och du kommer inte att höra dig själv. Ha tålamod och tillit till att du har vägledning och att du är där du är av en anledning.

Namaste Vivi