Hel är en central figur i nordisk mytologi, ofta associerad med döden och efterlivet. Hon är härskarinna över underjorden som också bär hennes namn, där de som inte dött i strid kom att tillbringa sin efterlevnad.

Hel är en jättinna, dotter till Loke, ritens gud av svek och oreda, och jättekvinnan Angerboda; därigenom är hon även syster till andra ökända varelser i mytologin – Midgårdsormen och Fenrisulven.

Trots att Hel ofta avbildas som ett makabert och avvisande väsen, är hennes roll i mytologin mer komplex.

• En del källor understryker hennes domän som en spegling av jordens övergivande aspekter, vilket även ger en koppling till fertilitetsaspekter då Hel också betyder den ’höljande eller täckande jorden’.

Denna dualitet ger en rikedom till hennes gestalt och påverkar hur hon uppfattas i samtidens återupplivning av fornnordisk tro.

Modernt intresse för Hel och hennes domän har lett till nyfikenhet och tolkningar som sträcker sig bortom de historiska texterna.

Även om man tror att dyrkan av Hel inte var utbredd under vikingatiden, finns det moderna kultgrupper som betonar hennes drag av omvandling och förnyelse.

Detta perspektiv öppnar för en djupare analys av hennes figurs symbolik och roll i de fornnordiska trossystemen.

Hel: Gudinnans Ursprung

Gudinnan Hels ursprung kan spåras tillbaka till de mytiska berättelserna från den fornnordiska traditionen, där hon framstår som en central figur i dödsriket.

Föräldrarna och Syskonen

Hel är dottern till Loke, en komplex och listig figur i den nordiska mytologin, och Angrboda, en jättinna med en stark närvaro i de mytologiska sagorna.

Hel har två syskon, Midgårdsormen och Fenrisulven, som båda innehar betydande roller inom kosmologin.

• Syskonen har en gemensam nämnare i sina utmanande och ödesmättade existenser, vilka på olika sätt speglar familjens komplicerade relation till gudarna.

Helheim: Gudinnans Rike

I de fornnordiska berättelserna skildras Helheim som gudinnan Hels domän, vilken hon härskar över.

Helheim är det rike där de döda vilka inte fallit i strid, till skillnad från Valhall, tar sin tillflykt.

• Gudinnan Hel anses styra sitt rike med fast hand, där hon välkomnar de som inte har erhållit de ärofyllda slutna i strid.

Symbolik och Representation

Symboliken kring gudinnan Hel speglar hennes roll inom dödsriket och i fornnordisk mytologi. Symbolerna som associeras med Hel och platser som anses hennes visar på en djupare betydelse bakom mytologins skildring av liv och död.

Hel som Gudom

Gudinnan Hel är känd som härskarinnan över dödsriket i fornnordisk mytologi.

Hennes domän är ofta beskrivet som en karg och kall plats där de döda som inte fallit i kamp samlas.

Helvete, som är ett begrepp både i kristendomen och i folktro, har ibland en språklig koppling till Hels namn, men dessa associationer till svält och hunger är mer utpräglade i kristen tolkning.

I den nordiska traditionen är Hel som gudom inte endast kopplad till mörka aspekter, utan även en symbol för cykler av födelse, liv och död – hennes roll är mer komplex och mångfasetterad.

Helhetens Platser och Symboler

Symboler associerade med gudinnan Hel återfinns i olika kulturella uttryck såsom hällristningar.

Dessa kan inkludera bilder som associeras med döden men också livet efter detta. Enligt några källor kan ringen eller hjulet vara symboler för henne, vilka kan ses i olika artefakter rika på symbolik.

Färgen blå, som ibland anses vara kall och dyster, kan även den ha en association till gudinnan Hel och är en färg som förekommer i nordiska ritmålningar och hällristningar.

Platsen för Helhetens rike, det vill säga dödsriket, har också en särskild betydelse där de som inte dött i strid hamnar enligt mytologin.

Hel i Nordisk Livssyn

I den fornnordiska världsbilden är gudinnan Hel central för förståelsen av döden och livets slut. Hon styr över riket Helheim, som är en del av de underjordiska världarna i den nordiska kosmologin.

Dödsuppfattningar

Enligt nordisk mytologi är döden inte slutet, utan en övergång till en annan tillvaro.

Helheim betraktas som de dödas värld, dit de som inte fallit i strid och äras med en plats i Valhall förs.

Hel regerar över Helheim, dit en stor del av mänskligheten skickas efter döden.

Helheim ligger i Nifelheim, en av de nio världarna som är förenade genom trädet Yggdrasil.

Den kalla och dystra vistelsen i Helheim står i kontrast till den heroiska och ärofyllda tillvaron i Valhall, där krigare som dör i strid får leva i evighet.

Midgård, hemmet för människorna, är också en av dessa världar, och när de avslutar sin livsresa, är det Hels domäner de oftast möter.

Istället för en himmel eller ett helvete i kristen mening erbjuder den nordiska livssynen en nyanserad syn på efterlivet där Helheim är en viktig del av livscykeln.

Livsresans Slut

När människor i den fornnordiska världen nådde slutet på sina liv, ansågs de antingen vara värdiga att flyttas till Helheim under Hels övervakning, eller att få fortsätta sina strider i Valhall med guden Oden.

Denna föreställning om döden som en integral del av livet och inte nödvändigtvis en negativ händelse var djupt rotad i den fornnordiska livssynen.

Det är också värt att notera att Hel inte bara ses som en passiv väktare över de döda.

I den nordiska mytologin har hon en aktiv och respekterad roll i de kosmiska händelsernas skeende.

Hon representerar en del av det eviga kretsloppet, och trots den säregna och ofta dyster gestaltningen av hennes rike, förblir hon en viktig och balanserad del av den nordiska kosmologin.

Myter och Berättelser

Inom den nordiska mytologin intar Hel en viktig roll som dödsrikets härskarinna och figurerar i flera historiska texter och sagor.

Hel i Sagor och Eddan

Hel, i den nordiska mytologin, är dotter till Loke och jättinnan Angerboda, och framstår som en central gestalt i de ålderdomliga texterna kända som Eddan.

Hennes bostad är det dunkla riket Helheim, även bara kallat Hel, vilket är en del av Nifelheim, en av de nio världarna.

Historiskt sett spelar hon en roll i ”Baldrs död”, där hon förhandlar med de övriga gudarna om möjligheten till Baldrs återkomst från de döda.

Gudinnan Hel ställer som villkor att alla saker och varelser ska gråta för Baldr för att han ska återvända till de levande.

Tänkande på hennes position och de myter som omger henne, förstärker Hel bilden av en komplex och mäktig figur i den nordiska kosmologin.

Hel och Andra Gudar

I hennes interaktioner med andra gudomligheter framställs Hel ofta som distanserad och strikt, uppvisande en tydlig gräns mellan de levande och de döda.

Ett betydligt interagerande är med Oden, allfadern och den högsta av asagudarna, när det gäller ödet för dem som fallit i strid och hamnat i Helheim snarare än i hans salar i Valhall.

För dem tillåter Hel inte någon undantagelse eller förmån.

Gudinnan Freja, vanernas ödesgudinna, som har förbindelser med sejd och magi, utövar även hon påverkan över de dödas själar.

Men även i relation till Freja och hennes bror Frej, som är associerad med fertilitet och välgång, belyser Hels roll den obönhörliga gränsen mellan liv och död.

Kult och Kultplatser

I den nordiska traditionen associerades vissa platser med dyrkan av gudinnan Hel och med religiösa ceremonier. Dessa områden och praxis speglar forntida folks tro och respekt för det heliga.

Heliga Platser

Inom nordisk mytologi betraktades Hel, ofta stavat som Helheim, som en domän av gudinnan Hel och var associerad med de dödas rike.

Det finns få historiska bevis på specifika tempel eller naturliga heliga platser dedikerade enbart till Hel, då den fysiska kulten kring henne är mindre väl dokumenterad än för andra asagudar.

Emellanåt nämns dock geografiska platser som i myter och sagor associeras med denna underjordiska sfär, vilket kan tyda på att vissa landskap eller naturformationer kan ha setts som portaler till Hel.

Område	Beskrivning
Jotunheim	Jättarnas rike där Hel ansågs bo före hon blev förvisad till underjorden.
Nifelhem	Ett namn som ibland används synonymt med Hels rike, kopplat till underjorden.

Offer och Ritualer

Det finns begränsad information om specifika offer och ritualer som praktiserades för att hedra Hel i den historiska nordiska traditionen.

Traditionerna kan ha inkluderat minnesceremonier för avlidna, då Hel var förknippad med dödsriket.

Det är känt att ära till de döda och anfädrakulten var av hög vikt inom den nordiska kulten, och sådana ceremonier skulle kunna ses som indirekta sätt att hedra Hel.

• Offer: Uppgifterna varierar, men det kan ha inkluderat djuroffer eller symboliska gåvor.
• Ritualer: Ceremonier kan ha omfattat bön, sång, och andra former av tillbedjan.

Ritualerna och offren förblev viktiga helger i den nordiska kulturen och stärkte gemenskapen genom respekten för naturcykler och anor.

Shamanism och Sejd

Shamanism och Sejd utgör viktiga aspekter av fornnordisk andlighet och praktik, där völvor och shamanska resor spelar centrala roller.

Völvor och Sejdkonst

I den fornnordiska traditionen var völvorna kvinnor med förmåga att utöva sejd, en form av magi och spådom.

Dessa kvinnor hade hög status i samhällen och deras kunskaper och färdigheter var högt värderade.

Sejdkonsten involverade olika ritualer, sånger och danser som användes för att framkalla trance och profetior.

Ibland använde de också olika attribut i deras ceremonier:

• Stavar för att kanalisera krafter
• Sätesplatsen, en upphöjd plats från varifrån de förrättade sina riter
• Trumma eller andra rytmiska instrument för att nå transens tillstånd

Shamanska Resor till Hel

Shamaner inom den nordiska traditionen ansågs ha förmågan att genomföra andliga resor till olika världar.

Bland dessa världar fanns Hel, dödsriket, över vilket gudinnan Hel härskade.

Detta var en viktig del av deras verksamhet, då den bland annat kunde användas för att få kontakt med förfäder eller för att bringa budskap från andevärlden.

Under dessa resor använde sig shamanerna av olika metoder och symboler:

• Trance genom meditation eller extatiska tillstånd för att resa i andevärlden
• Moder Jord, som representerade livskraften och den jord de skulle resa till och från
• Symboliska föremål som kunde vara talismaner eller andra objekter laddade med andlig betydelse

Dessa förfaranden skapade en brygga mellan det synliga och det osynliga, det levande och det döda, och var avgörande för det fornnordiska samhällets andliga liv.

Arvet från Hel

I nordisk mytologi betraktas Hel som en betydelsefull gestalt och hennes inflytande går att spåra i både fornnordisk runkonst och i moderna tolkningar av mytologin.

Runstenar och Runinskrifter

Runstenar är forntida monument dekorerade med runinskrifter. De utgör inte bara gravmonument eller minnesstenar utan också en form av tidiga dokument, som ibland refererar till mytologiska figurer och händelser.

Runinskrifter bär på berättelser som ofta är länkade till livgivande aspekter samt till reseleder, som i mytologin kan ses som en ”väg” till Hel och det dödsriket hon styr över.

Det är dock ovanligt att Hel direkt nämns på runstenar, eftersom de flesta texter handlar om människors liv och dåd. Men, Hel och hennes rike kan indirekt associeras med döden och efterlivet, element som går att anas i en del runtexters evokativa beskrivningar.

Exempel på en runinskrift med mytologisk anknytning:

• Runsten: Södermanlands runinskrift 140
• Inskrift: ”Han dog i Östervåg, han möter Hel.”
• Interpretation: Här kan ”möter Hel” syfta på övergången till dödsriket.

Hel i Modern Tolkning

Hel har genomgått en fascinerande transformation i modern kultur, där hon ofta omtolkas och får nya roller.

I nyere mytoligiska bearbetningar kan Hel illustreras som en ambivalent eller livgivande kraft, som bär på kunskapen om både livet och döden.

Hon framställs ibland som en mentor eller vägledare för de avlidna på deras väg genom efterlivet.

”Nidhögg”, draken som gnager på världsträdets rötter, kommer ofta inte fram i dessa tolkningar, men symboliken av Hel som en koppling mellan de levande och döda, och som en väktare vid gränserna av de kända och okända, förankras ändå starkt.

Moderns representation av Gudinnan Hel:

• Medium: Litteratur, film, videospel
• Exempel: En gudinna som representerar en del av livscykeln
• Attribut: Ofta kopplad till transformation och insikt

Gudinnan i Familjeträdet

Hel är en central figur inom den nordiska mytologin, känd för sitt herravälde över underjorden.

Hennes släktskap är av särskild betydelse då det förbinder henne med andra mäktiga väsen i mytologin.

Hel och Hennes Släktskap

Hel var dottern till Loki, en listig gud i nordisk mytologi, och Angrböda, en jättinna. Detta placeras henne i en unik position inom den gudomliga hierarkin – hon är en del av både gudarnas och jätternas världar.

• Familj
  • Far: Loki
  • Mor: Angrböda, en jättinna
  • Syskon:
    • Jörmungand – Midgårdsormen
    • Fenrir – En enorm varg

Loki är välkänd för sina bedrägerier och förmåga att skapa kaos, och Angrböda med sin närvaro i jätternas värld ger en insikt om Hels kraftfulla arv.

Angrbödas status som jättinna och Lokes inflytande som gud ger Hel en komplex bakgrund som förstärker hennes plats som härskare över de döda.

Förutom hennes direkta familj kan Hel, genom sitt släktskap till Loki, även indirekt förknippas med andra viktiga gudar och väsen, inklusive Njord, som är far till Freja och Frej.

Detta kompletterar den rika och sammankopplade väven som utgör de nordiska gudarnas släktträd, där varje entitet bidrar till mytologins mångfacetterade natur. Hel, trots sitt mörka rike, är en oumbärlig del av denna mytologiska struktur.