Har haft magiska dagar här på Mallorca där jag ägnat mig åt Mindfulness och mediterat och gjort mental yoga på stranden mellan 1,5-2 timmar varje dag.
När jag mediterar så kopplar jag alltid upp mig och står i kontakt med min andliga Guide, denna vecka har vi haft kvalitetstid på hög nivå tillsammans. Att samtidigt höra vågorna klucka är fantastiskt rogivande och jag vill aldrig sluta.
Det är i mina meditationer som inspiration, insikter, kunskaper och nya vägval kommer, utvecklas och faller på plats. Jag blir ett med överflödet i kosmos. Ofta känner jag mig nästan “hög” efter en stark meditation, det är som att frigöra sig från allt som håller mig nere och jag färdas i ett överflöd.
Min resa med Mindfulness sen i våras har varit intressant och lärorik. Jag som aldrig varit speciellt intresserad av helande och den fysiska biten i andligheten har fått mig en helomvändning.
I våras började det när vi gjorde Kroppskanning, man skannar då av hela den fysiska kroppen i en meditation på 20min. Jag upptäckte så att jag hade ett litet problem med min andning i min ena lunga, så har det sen fortsatt, här om veckan var det problem i en vad. I meditationen så kommer jag i kontakt med min fysiska kropp och får budskap om hur den mår. Jag inser att jag varit avstängd och varit mentalt och känslomässigt frikopplad från min kropp, tyvärr är detta allt för vanligt. Människor känner inte hur de mår förrän det har gått för långt.
Dessa tankar aktualiserades för mig ytterligare när jag såg Regina Lund på tv här om dagen berättandes om sin cancer. Hon hade haft den i kroppen i 6-10år. Hon sa själv att hennes lärdom i detta var att inse att hon inte lyssnar på sin kropp. Vår kropp signalerar, det är vi som inte vet hur man lyssnar. Det är i tystnaden vi kan höra oss själva.
Sen i våras har detta utvecklats för mig och jag börjar se nya sätt att arbeta med vår fysiska kropp.
Om man tänker på hur mycket vi kommunicerar med vår urinblåsa och dess muskelatur, vem kissar inte på sig nästan när man är framme vid toan efter att i lugnan ro varit småkissnödig i timmar? Kliva in i hissen, sätta nyckeln i låset och bara tänka att man är på väg till toaletten får kissblåsan nästan att explodera. Den vet precis vad som är i görningen och förbereder sig. Sen finns ju tricket att sätta på rinnande vatten för att få igång kissandet, tydligen så reagerar den på ljudet.
Tänk om alla våra andra organ var lika tydliga? Tänk om de är det? Tänk om vi står i en konstant kommunikation med våra organ hela tiden? Kissblåsan kanske har mer att förmedla men vi bara uppfattar det som sker som en följd av att blåsan måste tömmas? Vår kropp kanske skriker efter vår uppmärksamhet i det tysta? jag tror att det är så.
Igår gjorde jag min mindfulness yoga mentalt. Då jag befann mig på en offentlig strand ville jag inte riktigt bjuda på flaxande ben och armar. Utan jag visualiserade min yoga exakt så som min cd instruerade. Det intressanta var att jag kände hur min kropp responderade på mina tanker. Mitt vänstra ben som har haft en nerv i kläm sista dagarna reagerade starkt, jag kände stressen i benet öka, det kändes som benet ansträngde sig, och det kändes skönt när jag mentalt stretchade. Efteråt kändes det mycket bättre. Kan vi kanske hela oss med tanken? Eller i alla fall påverka vårt mående genom hur vi tänker?
Våra tankar styr och påverkar vår kropp, den känner av stress och vi kan känna i hela vårt system när vi blir rädda, vår kropp reagerar även på våra känslor. Tänk om vi i stället bestämmer oss för att ta kontroll över signalerna vi sänder till vår kropp? Om vi bestämmer oss för att påverka med nya tankar och känslor, tänk om vi kan omprogrammera våra kroppar? Tänk om vi systematiskt börjar sända kärlek och helande i stället för stresstankar och oro?
Vi är ett mikro kosmos i ett makro kosmos. Universum är en intelligent energi, så är också våra kroppar. Jag och min kropp börjar nu bli ett…
Namaste Vivi
