Man kan beskriva sufism som en specifik aspekt inom världsreligionen islam, nämligen den mer andliga eller esoteriska aspekten. Esoterism i sig är svårdefinierat, men handlar oftast om hemliga läror och återfinns inom de olika världsreligionerna. Då har man definierat det som en aspekt där inte moderreligionen har kunnat nå, till exempel när man inte kunnat ge en förklaring på verkligheten eller för att nå en djupare inre upplysning.
En sufist anser att en människa kan nå upplysning som öppnar medvetandet och detta görs genom att man renar sinnet från det som inte kommer från Gud. Inom sufismen finns tre huvudsakliga aspekter: visdom, renhet och kärlek. Man anser vidare att kärlek är Guds sanna väsen. En sufist vill ha en personlig och nära kontakt med Gud.
Ordets ursprung
Det finns olika teorier till ordet sufismens ursprung. Vissa anser att det kommer från det arabiska ordet för ylle, suf, vilket då kan handla om de mantlar som asketerna bar. Andra anser att det kommer från ett annat arabiskt ord, saaf, som betyder äkta eller ren. Man menar då att det handlar om att som sufist bör man rena sin själ och sitt hjärta från begär. En tredje teori om ordets ursprung handlar om ordet sufiya som betyder rening av rött svavel, och som då symboliserar en gudomlig princip inom bland annat alkemi.
En annan teori handlar om att ordets ursprung åsyftar en grupp muslimer som levde tillsammans med profeten Muhammed och att de då var de utvalda. En femte teori är att sufism kommer från det grekiska ordet sophos eller sophia som betyder vishet eller upplysning.
Sufismens historia
Man tror att sufismen uppstod någon gång på 800-talet. Troende muslimer följde vissa äldre läromästare som de ansåg kunde hjälpa till att nå en andlig förståelse på ett djupare plan än vad moderreligionen kunde nå. Man följde dock givetvis de regler som fanns uppsatta för islam.
Ursprunget till sufismen kommer från Koranen och profeten Muhammed. Den har också influerats av andra religioner och dess traditioner som till exempel judendom och kristendom. Sufismen började bre ut sig över hela världen, och nådde kanske sin topp under 1100- och 1200-talen. Sufismen har än i dag många anhängare och är väldigt populär i Indien och Egypten.
Västerländsk sufism
Den västerländska sufismen brukar kallas för sufi-rörelsen och har givetvis rötter i islams sufism. Det var den indiske musikern Inayat Khan som grundade sufi-rörelsen i början av 1900-talet efter att han varit medlem i en islamisk sufi-orden. Rörelsen har sitt centrum i Genève i Schweiz. Det var Khan som besökte och verkade i USA och Europa och han kom faktiskt till Sverige år 1925. Efter detta kom en svensk sufi-grupp till stånd, som döptes till Svenska Sufirörelsen. Denna grupp hade inte speciellt många medlemmar. Det finns en stor del sufisk litteratur översatt till svenska, främst tack vare baronen och översättaren Eric Hermelin.
Sufi-rörelsen handlar om tystnad och meditation inför sju ljus som symboliserar de sju världsreligionerna. Man anser att detta kan hjälpa människan att se Guds skapelser och människans verkliga natur. Man anser också att rörelsen handlar om kärlek, harmoni samt skönhet.
1 kommentar
Hej,
Intressant artikel om sufismen. Jag har en fråga om kvinnosynen i sufismen? Är det på samma sätt som i den ”vanliga formen” av islam? Dvs att kvinnor t.ex. måste bära hijab eller finns en skillnad där också?
Bästa hälsningar
Nazak