Zoroastrismens läror och praktiker

Grundprinciper och filosofi

Zoroastrismen är en av världens äldsta monoteistiska religioner som grundades av profeten Zarathustra (eller Zoroaster) för omkring 1500 f.Kr. i det historiska nordöstra Iran. Denna religion baseras på en dualistisk syn på världen, där Ahura Mazda är den gode guden som representerar sanning och ljus och Angra Mainyu (eller Ahriman) är den onde guden som representerar mörker och ondska. Målet för zoroastrianer är att följa Ahura Mazda och att motverka Angra Mainyu genom att göra goda gärningar.

I zoroastrismen lägger man stor vikt vid moralen, och man tror att människor bör vara rena, både fysiskt och mentalt. Själva kärnan av religionens etiska system är konceptet om goda tankar, goda ord och goda handlingar, som hjälper människor att leva ett rättfärdigt liv och stärker Ahura Mazda i kampen mot ondskan.

Heliga texter

De heliga texterna i zoroastrismen är kända som Avesta, och innehåller bland annat Gathas, som är en samling av 17 hymner som tros ha skrivits av Zarathustra själv. En annan viktig del av Avesta är Yasna, som består av böner och officiella riter. Texterna behandlar moral, rättvisa, dualism och människans plats i kosmos och lägger stor vikt vid att upprätthålla renhet, dygd och ärlighet.

Zarathustra även känd som Zoroaster, var en iransk religiös reformator och profet som utmanade den samtida forntida iranska religionens principer och blev den andliga grundaren av zoroastrismen. Han anses vara en av de första filosoferna och fokuserade på etisk dualism och människans fria vilja i sin filosofi. Zarathustra grundade läran om ”det goda samvetet” (avestiska: vohu daēna) och hans lära har haft en betydande inverkan på världsreligionernas historia.

Zarathustra var ingen gud utan agerade som profet som spred sin lära och skapade en ny religion. Det finns begränsad kunskap om i vilken omfattning och hastighet Zarathustras religiösa lära spreds. Friedrich Nietzsche, en tysk filosof, författade en verk kallad ’Så talade Zarathustra’ (tyska: Also sprach Zarathustra) mellan 1883 och 1885, vilken består av fyra delar och har undertiteln ’En bok för alla och ingen’ (Ein Buch für Alle und Keinen). Denna skrift har också bidragit till att öka kännedomen om Zarathustras filosofi och lära.

Zarathustras lära, zoroastrismen, präglas av vördnaden för en högsta gud, Ahura Mazda, som är godheten och ljusets källa. Religionen betonar att människan har en central roll i kampen mellan det goda och det onda, och förespråkar personligt ansvar och etiskt agerande. Eftersom Zarathustras lära har influerat andra Mellanösterns religiösa traditioner har hans filosofi och liv varit av intresse för många forskare och lärda genom tiderna.

Heliga handlingar – goda gärningar

Zoroastrismen lägger stor vikt vid att utföra goda gärningar för att nå en högre andlig utveckling. Dessa gärningar kan delas in i tre grundläggande principer som kallas goda tankar, goda ord och goda handlingar. Dessa tre principer anses vara det bästa sättet att följa Ahura Mazdas vilja och därmed förbättra sin egen och andra människors liv.

Goda tankar innebär att man ska tänka positivt och ha en kärleksfull inställning gentemot andra människor, djur och världen i stort. Goda ord syftar till att alltid tala sanningen, ge uppmuntran och vara rak och ärlig i sin kommunikation. Goda handlingar innebär att vara generös, hjälpsam och ta ansvar för sina handlingar och konsekvenserna av dessa.

Riter och ritualer

Zoroastrismens praktiker omfattar flera ritualer och ceremonier som syftar till att bevara renhet och stärka bandet mellan människor och Ahura Mazda. En av de mest kända ceremonierna är Mitsra, där man åkallar gudarnas närvaro genom att recitera heliga texter och utföra rituella handlingar. Cult of Fire är en annan viktig aspekt av zoroastrismen, där elden anses vara en renande kraft och symbol för Ahura Mazda. Tempel där eld hålls ständigt brinnande kallas ”Atashkadeh” och liknar heliga rum där församlingsmedlemmarna kan vara nära gudarna.  I zoroastriska tempel och eldtempel används eld som ett medium för att kommunicera med guden och för att rena både det materiella och det andliga planet.

Ett annat viktigt element i zoroastriska riter är djuroffer, främst i form av magsäcken hos djur som ko och får. Dessa offer utförs för att säkerställa det goda samarbetet mellan människor och gudar samt för att upprätthålla renheten inom samhället och stärka bandet mellan den fysiska och andliga världen. Zoroastrianer utför även reningsceremonier, som syftar till att rena kropp och sinne från synd och ondska och att komma närmare Ahura Mazda.

Dödsuppfattningar och efterlivet

Döden och begravningstraditioner

Inom zoroastrismen anses döden vara en naturlig del av livscykeln. När en person dör, är det viktigt att ge högtidliga och respektfulla begravningstraditioner. De traditionella zoroastriska begravningarna innebär att kroppen placeras på en så kallad dakhma, vilket är en upphöjd cirkulär plattform där fåglar får äta av de dödas kött. Detta på grund av att jorden och elden anses vara heliga och får inte förorenas genom direkt kontakt med de döda.

Därefter samlas de rensade benen och placeras i en speciell plats eller krypta, där de får förbli för alltid. Denna process kallas för ”kala paryushan” (reningsperiod) och varar i ungefär 30 dagar. Under denna tid utförs olika ritualer för att säkerställa de dödas övergång till efterlivet.

Efterlivets läror

Zoroastrismens föreställning om efterlivet beskriver två riken: det goda riket av ljus och det onda riket av mörker. Efter döden övergår själen till ett icke-jordiskt liv och en rättegång med guden Rashnu, som är den rättvisa domaren över de dödas själar. Enligt zoroastrisk tro baseras domen på personens handlingar under livstiden, så kallat ”karma”.

Om en person anses ha levt ett rättfärdigt liv, förenas själen med Ahura Mazda, den högsta guden inom zoroastrismen, och övergår till riket av ljus och oskuldsfull glädje. Om en person däremot anses ha levt ett ondskefullt liv, förvisas själen till det mörka riket med de onda andarna och lider straff för sina handlingar.

Zoroastrismen har alltså en tydlig uppfattning om livet efter detta, där de döda möter en rättvis gudomlig dom baserat på sina handlingar i livet. Begravningsritualer och efterlevnadsritualer säkerställer en smidig övergång för själen, och belyser vikten av att sträva efter goda handlingar i livet för att uppnå evig lycka i efterlivet.

Zarathustras historiska betydelse

Zoroasters liv

Zarathustra, även känd som Zoroaster, var en profet och poet som tros ha levt någon gång mellan 1500- och 500-talet f.Kr, ofta utpekas 1200-talet f.Kr som den mest troliga tidsperioden. Hans existens är dock osäker och mycket av informationen om honom baseras på legend och mytologi. Zarathustra tros ha fötts i Bactria, en region som idag är belägen i Afghanistan. Avestan, ett forntida iranskt språk, var det språk Zarathustra använde i sin diktning.

Påverkan på andra religioner

Zarathustras liv och filosofier har haft stor inverkan på flera världsreligioner, såsom judendom, kristendom och islam. Genom handel, kulturutbyte och erövringsfälttåg spred sig Zarathustras läror och bidrog till utveckling och spridning av monoteistiska trossystem. Anhängarna av zoroastrismen och deras litteratur, såsom Avesta, har haft en stor betydelse för den tidiga Iranska kulturen och påverkat andra regioners andliga och kulturella utveckling. Zarathustras historiska betydelse kommer troligtvis fortsätta att påverka och inspirera religiösa och filosofiska studier och debatter världen över.