Tålamod och tillit, det är nog den vanligaste frasen man upprepar när man sysslar med andlighet och vägledning.

Vad innebär det då?

Tålamod innebär att saker kommer i den tid det skall komma. När det är dags, när man är redo, när bitarna är på plats. Det kanske finns saker som skall bli klara innan det vi vill ha skall manifesteras i vårt liv, eller så kanske det är saker vi behöver lära oss på vägen dit.

Om vi bara skulle få allt vi pekade på utan dröjsmål skulle ju hela meningen med vår resa här nere på jorden vara meningslös. Precis som för ett barn, är lyckan över att få det man vill ha större om man varit delaktig i processen och jobbat medvetet för det, man känner att man själv har kontroll över sitt liv och inte bara är ”offer” för en bestämmande makt. Man lär sig och utvecklas och blir bättre och bättre på att hantera livet och uppfylla sina önskningar.

Så tålamod innebär alltså att ha tillit till livets resa i ett större perspektiv och lägga sin fokus på här och nu och se vad som finns i stunden att lära och upptäcka.

Tillit är ett begrepp som är ännu vidare. Och nu kommer det viktiga med innebörden av tillit: att ha tillit innebär inte att man vet att man får allt man vill ha, tillit är att våga tro på att det som sker har en större mening, att det finns en plan. Att inte få det man vill ha kan ibland vara den största gåvan man får.

När vår själ är på andra sidan i vårt högre jag gör vi en plan för det liv vi skall leva nästa gång vi kommer ner och återföds på jorden. Vi planerar saker som vi behöver lära oss och vi samverkar med andra som vi har i vår livsväv. Det är viktigt att komma ihåg att det är utmaningar som får oss att växa. Ofta pratar man om själsfränder som man levt med tidigare och förutsätter att allt blir bra när man möter dem, men det är ju ofta dom som utmanar oss och får oss att växa, helt enligt planen.
Låt oss säga att vi har ett par som lever i en destruktiv relation där mannen misshandlar kvinnan. Många blir ju rent provocerade av att höra att den stackars kvinnan själv skulle ha valt att bli utsatt för våld och övergrepp. Men i vårt högre medvetande så är detta en överenskommelse som båda har för att lära sig saker, för att få själen att utvecklas, för att skapa förändring.

Vårt högre Jag har lagt ut vår livsväg

Jag hör också mellan varven personer som är arga och besvikna på sina guider och änglar för att de hamnar i samma problemsituation hela tiden, de tycker att guiderna har lurat dom. Då brukar jag påminna om att det faktiskt är man själv, ens högre jag som gjort planen för att man skall utvecklas, så skall man vara förbannad på någon så är det en själv.
Att man får utmaningen om och om igen betyder att man måste försöka hitta det som skall förändras, och självklart så är ens guider alltid med och hjälper till, men vi har alltid, alltid vår fria vilja att göra som vi vill. Guiderna ger oss råd och vägledning om vi väljer att lyssna på dem, men ofta är rädslorna starka i dessa situationer och vår vägledning överröstas av vårt ego och rädslan får styra våra val.

Det som skall hända finns i planen, men hur vi väljer att agera är upp till oss. Agerar vi på samma sätt, med samma rädsla, så återkommer situationen tills vi ändrar vårt sätt att hantera situationen. Jag brukar se det som att man alltid får en ny chans att göra nya val, istället för att man blir straffad om och om igen.
Så, tålamod är att ha tillit till att saker och ting sker i den tid och ordning det skall. Tillit är att ha en acceptans till att det finns en mening till det som sker och att vi är här för att utveckla oss själsligen.

Exempel på hur det kan fungera med tillit och tålamod

Jag brukar ge ett exempel från mitt eget liv på hur tålamod och tillit kan fungera.
Vi hade bestämt oss för att flytta. Vi trivdes inte så bra där vi bodde och kände att det var dags att vidga vyerna i livet med att göra något annorlunda. Vi ringde mäklaren och vips var huset ute till försäljning. Det gick så fort att man knappt han med för att allt skulle hinnas klart innan midsommar då alla potentiella köper åker på semester.

När det var dags för första visningen åkte vi iväg och satt på vår favoritäng med hundarna. Det kändes spännande och läskigt. Vad fort allt gått. Tänk om någon köper vårt hus, vad skall vi göra då, var skall vi flytta? Hur skall det bli? Jag säger till sambon: ”Om inte huset blir sålt nu så måste vi ha tillit till att det inte är meningen ännu. Att det är som det skall”.
Visningarna gick hur trögt som helst. Hela marknaden var mer eller mindre död. Inget hände och vi bestämde oss för att lägga ner försäljningen tills vidare och låta livet rulla på ett tag till.

Ett år senare, nästa vår, tittar vi upp på varandra en morgon och säger: ”NU är det dags att sälja huset!” Vi ringer mäklaren som lägger ut det på Hemnet igen och bokar in visningar.

Första visningen, första personen som klev in genom dörren, var den som blev köpare till huset. Vi hade inte hittat något annat ställe, vi visste inte ens riktigt vart vi skulle.

När vi sålde var det tillträde för de nya köparna om 2 månader. Många bleknade när de hörde det. På 2 månader skulle vi alltså både hinna hitta ett hus som passade, och dessutom ha flyttat ut. De flesta hus har minst 3 månader innan tillträde. Det var lite nervöst, onekligen, men jag höll fast vid att vi måste ha tillit till att allt sker i den ordning den skall.
Vi hade ett hus på gång, som mest kändes sådär, men vi var på vippen att ändå slå till på – när vår rädsla talade. Universum räddade oss genom att huset var fuktskadat. Jag sonderade terrängen hos vänner och bekanta som hade lantställen vi kunde få låna med alla våra hundar och katter tills vi hittat det vi sökte så att den värsta oron la sig och inte styrde våra val.
Sen åkte vi och tittade på ett annat hus och där föll vi pladask, det här var ju det vi letade efter! Nu gällde det bara att huset klarade besiktningen. Det gjorde det, besiktningsmannen gjorde high-five och sa att det bara var att gratulera till ett kanonhus. Som dessutom stod tomt eftersom det var ett dödsbo, så säljarna var glada över att vi flyttade in så fort som möjligt.
Så, bara en månad efter att vi skrivit på köpekontrakt för vårt gamla hus utan att veta var vi skulle ta vägen, rullade flyttbilen ner till Sörmland. De som köpte var bara glada att få tillträde en månad tidigare så att de hann renovera och fixa som de ville ha det innan de flyttade in.
Hade vi forcerat försäljningen första året hade inte vårt hus varit klart ännu. Det var ju hit det var meningen att vi skulle! Nu bor vi här och lär oss saker, både med glädje och utmaningar. När jag är klar med det låter jag universum visa vägen till nästa äventyr, med tillit om att jag kommer dit jag skall, när jag skall.
Tålamod är tillit, och tillit är acceptans.

Namaste Åsa – tarotguiderna